med anledning av prop. 1990/91:111 Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m.
Inledning
I proposition 1990/91:111 föreslås vissa förändringar av
nu gällande regler rörande sekretess mellan olika
myndigheter. Bakgrunden till förslaget är riksdagens
behandling av konstitutionsutskottets betänkande
1988/89:14 Sekretess inom vårdområdet m.m. vari utskottet
föreslår riksdagen begära en översyn av sekretessreglerna.
I betänkandet anförs: ''Översynen bör syfta till en smidigare
tillämpning av de grundläggande reglerna i fall där
tillämpningen i dag är till uppenbar nackdel för den enskilde
ur vård- och behandlingssynpunkt.'' Riksdagen följde
utskottet.
I anledning av riksdagens beslut har
justitiedepartementet presenterat promemorian (Ds
1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på
vårdområdet. Promemorian behandlar -- förutom den av
riksdagen begärda översynen av reglerna ur vård- och
behandlingssynpunkt -- dessutom frågor rörande sekretess
inom myndigheter och ändringar i sekretesskyddet för
uppgifter att nyttjas i forskning, statistikframställning samt
för administrativa funktioner inom vårdområdet.
Promemorian behandlar därmed ett vidare område än det
riksdagens beslut omfattar utan att därför utgöra en
genomgripande översyn av lagstiftningen ifråga. Materialet
har varit föremål för remissbehandling.
Behovet av en översyn av sekretesslagstiftningen
Sekretesslagen har nu varit i kraft i tio år. Lagen har vid
upprepade tillfällen ändrats och kompletterats. Även andra
författningar som reglerar uppgiftsskyldighet har
förändrats. Sammantaget har detta medfört att
sekretesslagstiftningen i sin helhet nu blivit utomordentligt
svåröverskådlig och därmed svår att tillämpa.
Komplexiteten inom området kan i sig medföra ett
bristande sekretesskydd för integritetskänsliga uppgifter för
enskilda samtidigt som ett önskvärt samarbete mellan
myndigheter försvåras eller t.o.m. förhindras till men för
vårdbehövande.
Förslagen i propositionen medför inga genomgripande
förändringar härvidlag utan utgör endast en begränsad
genomgång av rådande sekretessproblem mellan hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten men tillgodoser dock de
krav som riksdagen begärt.
Centerpartiet har i andra sammanhang krävt en mer
utförlig översyn av sekretesslagen (motion 1990/91:Ju821).
Enligt vår mening bör riksdagen nu besluta att av
regeringen begära en mer genomgripande översyn av
sekretesslagstiftningen. I detta sammanhang bör -- förutom
sekretesslagen -- även andra författningar, som reglerar
myndigheters skyldigheter att utlämna integritetskänsliga
uppgifter om enskilda, ses över.
Arbetet bör syfta till en förenkling av gällande reglering
så att sekretessreglerna inom ett myndighetsområde
koncentreras till ett fåtal författningar.
De förslag till förändringar som en sådan översyn kan
förväntas ge upphov till bör motiveras utförligt.
Myndigheternas skyldighet att lämna uppgifter till andra
myndigheter rörande personer ska därvid definieras och
preciseras liksom den mottagande myndighetens
förfoganderätt till uppgifterna ifråga. Sekretesskyddet ska
således endast brytas i de fall detta kan förväntas vara till
gagn för de människor uppgifterna avser eller när ett starkt
allmänintresse så fordrar. Uppgifter rörande enskilda i syfte
att underlätta sammanställningar av statistisk karaktär,
forskning eller för administrativa funktioner skall
avidentifieras före utlämnandet eller, i särskilda fall,
omgärdas med sådant skydd att uppgifterna inte kan
användas för annat ändamål än det ursprungligen avsedda.
Centern har i andra sammanhang påtalat vikten av
omfattande förändringar inom bl.a. hälso- och
sjukvårdsverksamheten. Sjukvårdshuvudmännen har också
påbörjat ett sådant förnyelsearbete. Omorganisationen av
vårdverksamheten försvåras inte sällan av gällande regler
och ställer därmed krav på förändringar och anpassningar
av dessa. Mot denna bakgrund är regeringens förslag
avseende förändrade regler när det gäller uppgiftsutbyte
mellan vårdmyndigheter nu rimligt och bör i huvudsak
kunna ligga till grund för ett riksdagens beslut. Följande
förändringar och kompletteringar i de förslag som
presenterats bör dock tillgodoses:
1. Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
1.1 Förslag till lydelse av 7 kap. 1 § sekretesslagen
Den föreslagna ändringen av paragrafen innebär att
myndighet, verksam inom vårdområdet, får rätt att lämna
uppgifter rörande enskilda till annan vårdmyndighet om
den mottagande myndigheten avser nyttja uppgifterna för
forskning, statistik eller för administration på
verksamhetsområdet. Uppgifterna får utlämnas om det inte
kan antas att den som uppgifterna omfattar lider men
därav.
Huvudregeln i sekretesslagen (7 kap. 1 § 1:a st) är att
personuppgifter inte får lämnas ut om det inte är tydligt att
detta kan ske utan att den uppgiften omfattar lider men
härav, s.k. omvänt skaderekvisit.
Information för forskning, statistik och administration
föreslås nu få lämnas fritt mellan vårdmyndigheter. Endast i
de fall den enskilde kan antas lida men av utlämnandet skall
uppgifter inte utlämnas, s.k. rakt skaderekvisit. Skyddet för
den enskilde försvagas genom detta avsevärt.
Av propositionen framgår inte vilka skäl som motiverar
en sådan förändring. Mot denna bakgrund saknas motiv för
riksdagen att nu besluta om en sådan förändring av
huvudprincipen om s.k. omvänt skaderekvisit. Denna bör
således omfatta även den utvidgning av
uppgiftsutlämnandet mellan myndigheter inom
vårdområdet som föreslås.
När det gäller uppgifter för forskning och för
framställning av statistik saknas skäl att utan särskilda
föreskrifter generellt möjliggöra för myndighet att
överlämna sådana informationer som kan härledas till viss
person till annan myndighet. Uppgifterna bör således
avidentifieras före överlämnandet. I de fall
forskningsverksamheten så erfordrar bör regeringen i
särskild ordning kunna medge att uppgifterna utlämnas
utan föregående avidentifiering. För att möjliggöra
longitudinella studier bör även sådana personrelaterade
uppgifter få bevaras.
Särskilt allvarligt är förslaget i den del det omfattar rätt
att överföra personuppgifter för administration inom
verksamhetsområdet. Av propositionen framgår (sid. 27)
att registren för vårdadministration utgör en tredjedel av
personregistren inom hälso- och sjukvården och att dessa i
vissa fall kan ersätta eller i vart fall komplettera
patientjournalföringen. Därutöver kan de användas för
tidbokning, inoch utskrivning av patienter m.m.
Ett väl fungerande patientadministrativt system (PAS)
är ofta en viktig komponent för att kunna planera och
effektivisera vårdarbetet inom en vårdenhet, klinik eller
liknande. Möjligheterna att lämna uppgifter från en
vårdenhet till en annan ur ett sådant system måste dock vara
beroende av de uppgifter detta rymmer. En generell rätt att
överlämna patientuppgifter i s.k. patientadministrativa
system bör därför inte medges. Endast de uppgifter som den
mottagande myndigheten rimligen kan behöva för sitt
arbete bör utlämnas. Uppgifter ur PAS för vårdplanering,
ekonomisk uppföljning och liknande administrativa
göromål bör avidentifieras före utlämnandet.
Vad ovan anförts rörande avidentifiering av uppgifter
före utlämnandet bör ges regeringen till känna.
1.2 Tillämpningsområdet avseende föreslagen lydelse av
14 kap. 2 §
En effektiv vård och behandling av människor med
medicinska och/eller sociala problem fordrar ofta en
mångfald av insatser från olika myndigheter.
Framgångsrika behandlingsmetoder kräver därför inte
sällan ett väl fungerande samarbete och samverkan mellan
skilda samhällsinstanser. Det är därför en viktig politisk
uppgift att skapa förutsättningar för en förtroendefull
samverkan mellan vård- och servicemyndigheter kring
enskilda människor med vårdbehov, utan att dessa
människors berättigade krav på skydd för personliga
uppgifter sätts åsido.
Kraven på sekretess varierar i hög grad mellan olika
myndigheter. Inom vårdområdet råder ett starkare skydd än
för andra verksamheter. Samtidigt är det ofta så att en
vårdinsats måste kompletteras med andra åtgärder för att
nå framgång. Den enskildes vård- och omsorgsbehov kan
således kräva insatser från andra myndigheter än de
vårdande. Särskilt tydligt framstår detta när det gäller
omhändertagande av barn och ungdomar där ett samarbete
med skolan ofta är angeläget.
Samarbetet mellan skola, socialtjänst och hälso- och
sjukvården försvåras ofta av de skilda regler rörande
utlämnande av personuppgifter som råder idag. Det är
därför en angelägen uppgift att skapa sådana regler rörande
sekretesskydd att socialtjänst och vård får möjligheter att
arbeta tillsammans med skolan kring barn med problem.
Enligt centerns uppfattning var syftet med översynen av
sekretesslagen, som riksdagen begärde, att öppna
möjligheterna till en sådan samverkan. Förslaget i
propositionen i denna del begränsas dock att omfatta
uppgiftsutbyte mellan socialtjänst och hälso- och
sjukvården. Flera remissinstanser har påtalat detta och
understrukit vikten av att sekretessreglerna utformas så att
även skolan kan delta i behandlingsarbetet.
I propositionen avfärdas dessa krav med motiveringen
att en sådan förändring skulle medföra en försämring av
sekretessskyddet för den enskilde. Möjligheterna att stärka
sekretessskyddet för de vårdbehövande inom t.ex. skolans
verksamhet har inte prövats. Detta bör övervägas i
anslutning till den begärda översynen av sekretesslagen.
2. Förslag till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso-
och sjukvården
I lagen föreskrivs en skyldighet för vårdmyndighet att
överlämna uppgifter rörande enskilda till socialstyrelsen
och läkemedelsverket såvitt uppgifterna avses användas för
forskning eller framställning av statistik. Regeringen
föreslås bemyndigas att lämna erforderliga föreskrifter.
Lagtextens utformning öppnar möjligheter för
informationsinsamling inom ett synnerligen brett område. I
lagen regleras endast de uppgiftsmottagande
myndigheterna medan användningsområdet för
uppgiftsinsamlingen generaliserats till forskning och
statistikframställning. Det går inte heller att närmare
avgränsa lagens tillämpningsområde i propositionens
motivtext. Särskilt anmärkningsvärt är att en diskussion av
sekretessproblemen ur den enskildes synvinkel saknas
liksom en analys av de säkerhetsproblem som en forsknings-
och statistikverksamhet som baseras på moderna tekniker
kan medföra.
Mot denna bakgrund bör propositionen i denna del
avslås av riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket
sekretesslagen skall ha följande lydelse:
En landstingskommunal eller kommunal myndighet
som bedriver verksamhet som avses i första stycket får
lämna uppgift till annan sådan myndighet för forskning eller
framställning av statistik eller för administration på
verksamhetsområdet. Utan hinder av -- -- --,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avidentifiering av
personuppgifter före utlämnande,
3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om viss
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
generell översyn av sekretesslagstiftningen enligt vad som
anförts i motionen.
f2pStockholm den 19 mars 1991
Bertil Fiskesjö (c)
Bengt Kindbom (c)
Martin Olsson (c)
Stina Eliasson (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Anders Svärd (c)
Birger Andersson (c)
Rosa Östh (c)
Hugo Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)