med anledning av prop. 1990/91:111 Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m.

I propositionen föreslås vissa ändringar i sekretesslagen.
Vi godtar förslaget att uppgifter skall kunna lämnas mellan
myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten,
om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård
eller behandling m.m.

Vi motsätter oss emellertid förslaget om att uppgifter
skall få lämnas mellan olika myndigheter inom den
kommunala och landstingskommunala hälso- och
sjukvården för statistik, forskning och administration. Vi
motsätter oss även förslaget till lag om uppgiftsskyldighet
inom hälso- och sjukvården. Enligt lagen bemyndigas
regeringen att meddela föreskrifter för kommuner och
landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen
och läkemedelsverket för forskning och
statistikframställning.

Människor känner i dag oro inför myndigheternas
uppgiftsinsamlande. Denna oro har saklig grund. Skyddet
av den enskildes integritet är i dag för svagt. Det är särskilt
viktigt att den enskilde med förtroende kan lämna ifrån sig
känsliga uppgifter inom hälso- och sjukvården.

Enligt propositionen skall ändamålet med
uppgiftslämnandet vara forskning och statistik och såvitt
avser kommuner och landstingskommuner även
administration. Enligt vår mening är dessa ändamål så
allmänt angivna att det är svårt att skapa sig någon bild av
vad denna öppning i sekretesslagen kan innebära för den
enskilde.

Förslagen i propositionen har varit föremål för remiss.
Ett antal remissinstanser har därvid avstyrkt förslaget.
Datainspektionen har hävdat att det krävs en behovsanalys
och att man bör invänta det arbete som utredningen (S
1988:02) om informationsstrukturen m.m. för hälso- och
sjukvården bedriver. Även JO hänvisar till denna
utredning. Sveriges läkarförbund har avstyrkt förslaget och
bl.a. uttryckt tveksamhet till att uppgifter skall kunna
lämnas ut för administrativa ändamål.

Enligt vår uppfattning bör centrala offentliga register
med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskild lag.
Därmed kan riksdagen fatta beslut om sådana register.
Genom en särskild lag skapas en bättre kunskap och
kännedom om det enskilda registret. Integritetsskyddet och
tillämpningen av sekretessen kan granskas bättre på detta
sätt.

Känsliga personuppgifter används i dag ofta i andra
sammanhang än de för vilka de insamlats och som den
enskilde knappast kan ha kännedom om. Genom en
lagreglering av centrala register får medborgaren en bättre
överblick när det gäller var uppgifter om honom själv finns
och för vilket ändamål som uppgifterna insamlas. Genom
ett förfarande med informerat samtycke vid utlämnandet av
uppgifterna från särskilt integritetskänsliga register skulle
en ökad säkerhet skapas för den enskilde.

Långsiktigt innebär den av oss föreslagna modellen
bättre villkor för forskningen. Det är ingen bra situation när
allmänheten upplever en misstro mot de myndigheter som
insamlar uppgifter och mot den forskning som från den
enskildes synpunkt kan komma att bedrivas med hjälp av
uppgifter om hans privatliv.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi regeringens
förslag såvitt avser ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) och förslag till lag om viss uppgiftsskyldighet
inom hälso- och sjukvården.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändring
av 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100),

2. att riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser
förslag till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och
sjukvården.

Stockholm den 19 mars 1991

Anders Björck (m)

Hans Nyhage (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

Stig Bertilsson (m)

Birger Hagård (m)

Göran Ericsson (m)

Göran Åstrand (m)