I ett parlamentariskt system är det viktigt att vissa partier
inte diskrimineras när det gäller viktig samhällsinformation.
Av den anledningen är det orimligt att både miljöpartiet de
gröna och vänsterpartiet är uteslutna från utrikesnämndens
sammanträden.
För att alla partier skall få möjlighet att bedriva
opinionsbildning i dagsaktuella utrikesfrågor så krävs det en
förändring av gällande regler och praxis för representation
i utrikesnämnden. Den grundlagsskyddade fria
opinionsbildningen kommer enligt vår mening i kläm med
den praxis som idag används, genom att viktig information
om utrikesfrågor inte framförs på ett likvärdigt sätt till alla
riksdagspartier.
Enligt 10 kap 7 § regeringsformen består
utrikesnämnden av talmannen samt nio andra ledamöter,
som riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om
utrikesnämndens sammansättning finns meddelat i
riksdagsordningen.
I 8 kap 7 § riksdagsordningen sägs att val av ledamöter i
utrikesnämnden avser riksdagens valperiod. Av
riksdagsordningen framgår också att statsministern har
möjlighet att medge även annan än ledamot, suppleant,
statsråd och tjänsteman att vara närvarande.
Vi kräver att en förändring görs av gällande regler och
praxis så att minst en företrädare för samtliga i riksdagen
representerade partier ges tillträde till utrikesnämndens
sammanträden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen
anförts om deltagande i utrikesnämnden.
Stockholm den 25 januari 1991
Hans Leghammar (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Per Gahrton (mp)