Alla människor kan ta skada av våldsvideofilmer. När det gäller barn finns det väl belagt i forskningen att våldsvideo i stora mängder kan utlösa en ond spiral av ständigt ökande aggressivitet. På sikt har barnen visat en signifikant ökad tendens till associalt beteende bl.a. i form av våldshandlingar.
Föräldrarna har huvudansvaret för barnen -- också när det gäller att skydda dem från skada på grund av videovåld. Samhället skall inte ta över föräldraansvaret. Med våra politiska beslut kan och bör vi däremot underlätta för föräldrarna att ta sitt föräldraansvar. Det kan vi bl.a. göra genom att begränsa spridningen av de allra grövsta avarterna av videofilmer genom en generell förhandsgranskning.
Mitt i vår välfärd finns det barn som växer upp i social misär. Många barn vistas t.ex. i missbruksmiljöer, där båda föräldrarna är så utslagna på helgerna att de varken orkar engagera sig i var barnen eller TV:ns avstängningsknapp finns. De mest utsatta barnen har också visat sig vara de mest sårbara när det gäller skador på grund av vidovåld. Inte minst för deras skull är det angeläget att en generell förhandsgranskning kommer till stånd.
Yttrandefriheten är en viktig del av våra grundläggande fri- och rättigheter. Inskränkningar som görs måste därför övervägas noga. När det gäller att skydda barn och ungdomar mot våldsvideo har skälen med rätta ansetts så starka att förhandsgranskning accepterats vid offentlig visning. Barn och ungdomar konsumerar filmer med grovt våld framför allt vid privat visning. I konsekvensens namn borde därför också förhandgranskning ske av videofilmer som sprids för privat bruk.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandsgranskning av våldsvideogram.
Stockholm den 17 januari 1991 Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Maria Leissner (fp) Barbro Westerholm (fp) Charlotte Branting (fp)