I valet 1988 var valdeltagandet lägre än tidigare år. Sedan
dess har antalet osäkra väljare i olika opinionsmätningar
ökat och ligger nu vid 20-procentstrecket. Samtidigt tappar
enligt framtidsforskaren Ulf Blomdahl samtliga politiska
partier medlemmar.
Orsakerna bakom dessa förändringar kan vara flera.
Ointresse för politik i ett land med så högt välstånd som
Sverige kan vara en, bristande förtroende för politikerna en
annan. Senare års affärer och svikna vallöften i 1988 års val
har med all sannolikhet bidragit till ett politikerförakt.
Allmänhetens minskande respekt och engagemang för
politik är ett allvarligt hot mot demokratin. Det bäddar för
framväxt av nya, opportunistiska partier och ledare. Det
medför också risk för valskolk med den skevhet i
mandatfördelningarna som sådant kan medföra.
Att välja vilka politiker vi vill ha i riksdag, landsting och
kommuner är en medborgerlig rättighet och skyldighet. Det
är grunden för demokratin och den viktigaste
medborgerliga uppgift vi har. Det är genom att välja vilka
politiker vi vill ha vid makten som vi kan delta i och påverka
utformningen av vårt samhälle och vår framtid.
Vad behöver då göras för att politiker skall åtnjuta
allmänhetens förtroende? Första steget är en självkritisk
granskning av det politiska handlandet både när det gäller
att nå makten och att utöva den.
Att nå makten
Alla politiker strävar efter att få makten. Det ligger inget
fult i detta. Det är först när man sitter i maktposition som
man har bäst förutsättningar för att driva och genomföra sin
politik. Men då gäller det att vinna makten i ärlig strid och
att inte missbruka den.
Att nå makten med hjälp av löftesbrott, vantolkningar,
undanhållande av fakta och förklenande uttalanden om
motståndarna kan ge kortsiktiga vinster. På längre sikt leder
det till misstro och fördömanden mot politikern och dennes
parti men också mot övriga partier. Allmänheten har en
tendens att dra alla politiker över en kam. ''Ni bara lovar
och lovar men inte blir det något resultat'' är en kommentar
jag ofta möter som oppositionspolitiker och utan de
möjligheter som den politiker som sitter vid makten har.
Att utöva makten
I sitt arbete tar politiker en rad beslut som är av stor
betydelse för människors liv och livskvalitet. Besluten kan
inrymma svåra etiska ställningstaganden. Den snabba
utvecklingen inom t.ex. medicin och jordbruk genom
genteknikens framsteg har utlöst en etisk debatt om hur
långt vi skall gå när det gäller att förändra naturens gång.
Resursknappheten inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten väcker frågan om hur vi skall prioritera
mellan olika vårdbehövandes behov. Och hur långt skall
politiker gå när det gäller beslut om enskilda människors
framtid?
Individens frihet och politiska beslut
Enligt den liberala människosynen kan och skall
människorna fatta beslut som rör deras egen tillvaro.
Endast när individens frihet kolliderar med andras intressen
behövs regler och lagar till vägledning och för beslut.
Exempel på det sistnämnda är frågan om tobaksrökningen.
Rökarens rätt att välja sin egen livsstil och önskemål att
röka varsomhelst kolliderar med andras önskemål om en
rökfri miljö. Politikerns ansvar är här att avgöra vems
önskemål som skall ha företräde och att ta beslut om
eventuella lagar eller andra åtgärder som kan behövas i
sammanhanget.
Politikerns eget sätt att vara
För att åtnjuta förtroende fordras att politikern föregår
med gott exempel och vaktar på sitt eget handlande. Det
ställs med rätta högre krav på dem som stiftar lagar än på
övriga medborgare. Skatteplanering ledde till en
justitieministers fall även om den inte var olaglig. Oreda i
bokföringen, rattonykterhet och undanhållande av
information har lett till andra politikers avgång medan
vanliga medborgare skulle ha fått behålla sina arbeten trots
sådana överträdelser.
Politiker är inte mer än människor och kan ibland
beroende på trötthet, obetänksamhet, brådska eller
bristande information göra fel. Då får inte prestigen lägga
hinder i vägen för att få rättelse till stånd.
Behov av etiska regler
En rad yrkesgrupper har utvecklat etiska regler eller
riktlinjer för sitt handlande. De har tillkommit dels som en
garanti för att de olika yrkesgruppernas ''kunder'' skall
erhålla en fullgod vara eller tjänst, dels som skydd mot
oseriös konkurrens inom yrkesgruppen. Efterlevnaden av
reglerna följs upp kollegialt.
Som exempel på olika yrkesgruppers tjänster eller varor
kan nämnas läkarens vars uppgift det är att ge sina patienter
bot, lindring och tröst samt kunskaper om hur hälsan kan
bevaras. Arkitekten gör ritningar av hur ett tänkt hus skall
se ut och fungera och hur det kan byggas, civilingenjören
anger vilka tekniska problem som bör lösas och hur det kan
gå till.
Politikerns ''vara'' eller ''tjänst'' består av visioner om
framtiden och idéer om hur dessa visioner skall kunna
förverkligas. Den består också av beslut om åtgärder som
påverkar människors livssituation, t.ex. hur vägar skall
dras, hur mycket pengar som skall anvisas till hälso- och
sjukvård, hur många flyktingar som kan tas emot etc. Och
politikerns ''kunder'', det är väljarna -- människorna ute i
samhället.
Saklighet, att grunda sitt arbete på tillgänglig kunskap,
går som en röd tråd genom de flesta yrkeskårers etiska
riktlinjer. Läkaren skall bygga sin verksamhet på vetenskap
och beprövad erfarenhet. Civilingenjören skall enskilt och
offentligt, i tal och skrift, sträva efter ett sakligt
framställningssätt och undvika felaktiga, missvisande och
överdrivna påståenden. God revisorssed är att vara saklig
och grunda sina bedömningar på fakta. Samma grundsyn,
att basera såväl sina visioner och förhoppningar som sina
beslut på fakta, borde vara en självklarhet också för
politiker.
Det finns enligt min mening principiella likheter mellan
politikernas och olika yrkesgruppers arbetssituation och ett
behov av etiska regler också för politiker som stöd för deras
handlande. Jag anser därför att man inom politikergruppen
på samma sätt som inom olika yrkesgrupper bör utforma
etiska regler för sitt handlande. Detta skulle kunna bidra till
att förtroendet för politikerna återställs.
De olika yrkesgruppernas regler men också bibelord
som ''Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det
skall ni också göra för dem'' kan vara en utgångspunkt för
utarbetandet av etiska regler för politiker. Inför varje beslut
borde politiker i tankarna byta plats med den beslutet gäller
och fråga sig ''Om beslutet gällde mig och min familj, hur
skulle jag då vilja ha det''. Jag tror att t.ex. vår
flyktingpolitik skulle sett annorlunda ut om man ägnat sig
mer åt sådant inkännande.
Hur går vi vidare
Vid förra årets riksmöte framhölls behov av etik i
politiken både i motioner och debatter. För att komma
vidare anser jag att en parlamentariskt sammansatt grupp
med både rikspolitiker och kommunalpolitiker bör utreda
frågan närmare och komma med förslag till etiska regler för
politiker och hur man kan följa deras tillämpning.
Riksdagens talman bör få i uppdrag att initiera en sådan
utredning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos talmanskonferensen begär en utredning
i enlighet med vad som anförts i motionen i syfte att
åstadkomma en överenskommelse mellan de politiska
partierna om etiska regler för politiker.
Stockholm den 25 januari 1991
Barbro Westerholm (fp)