Stora ekonomiska och sociala skillnader mellan olika
grupper i samhället utgör en grogrund för uppkomsten av
missnöjesgrupper och invandrarfientliga partier. Detta kan
man se runt om i Europa där dessa grupper utnyttjar och
underblåser främlingshat och rasism, t.ex. fick den franske
rasisten Le Pen fyra miljoner röster i det senaste franska
valet.
Även i Sverige blir klimatet allt hårdare efter hand som
bl.a bostadsbristen breder ut sig. Denna utveckling medför
att invandrarna bemöts med allt hårdare attityder, exempel
på detta är de terrordåd som förekommit och förekommer
mot flyktingförläggningar runt om i Sverige.
Diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden är
ett sedan länge konstaterat faktum. Strukturomvandlingen
inom den svenska industrin har inneburit en ökad
yrkesmässig segregation för den okvalificerade
arbetskraften, dit större delen av invandrarna hör. På grund
av de nya och annorlunda krav som t.ex. industrin ställer på
arbetskraften i dag och på grund av försummelser i
utbildning, både vad gäller svenskundervisning och
yrkesutbildning, koncentreras invandrarna mer och mer till
lågavlönade serviceyrken. Trots en stark efterfrågan på
arbetskraft under slutet av 1980-talet har många flyktingar
och utomnordiska invandrare haft betydande svårigheter
att hitta lämpliga arbeten. Mot bakgrund av att
arbetsmarknadsläget kraftigt har försämrats under hösten
1990 är det naturligtvis synnerligen angeläget med fortsatta
insatser, både för de invandrare som kan komma att slås ut
på arbetsmarknaden och för dem som är nytillträdande.
Arbetslösheten är fortfarande mycket hög bland
utländska medborgare jämfört med befolkningen i övrigt.
Budgetåret 1989/90 var arbetslösheten bland utländska
medborgare 4,5%. För de utomnordiska medborgarna var
arbetslösheten för samma period 6,3% vilket kan jämföras
med 1,8% för samtliga invånare. Den pågående strukturella
omvandlingen inom arbetsmarknaden och speciellt inom
näringsgrenar inom industri, handel, hotell och resturang
bidrar till ökad arbetslöshet för invandrare. Drygt hälften
av de utländska medborgarna arbetar inom dessa
näringsgrenar, jämfört med en tredjedel för svenska
medborgare.
En annan orsak till invandrarnas dåliga
arbetsmarknadssituation är en allt mer näringsanpassad
arbetsmarknadspolitik som främst syftar till att
tillfredsställa näringslivets behov i stället för att skaffa jobb
åt dem som är arbetslösa eller riskerar att bli det.
En tredje orsak är de nya, mycket avancerade och
annorlunda krav på utbildning, prestation och ålder, som
industrin ställer i dag. Det är krav som flertalet av
invandrarna inte kan motsvara. Detta skapar en tilltagande
yrkesmässig, social och ekonomisk segregation i samhället
där allt fler människor blir kroniskt arbetslösa eller
hänvisade till lågavlönade arbeten. Till den gruppen hör
större delen av invandrarna och bland dem framför allt
kvinnorna och ungdomarna.
Bland flyktingar som har kommit till Sverige under
senare år finns en stor andel som har högre utbildning. Ett
problem för denna grupp är att få sina meriter rättvist
värderade inför fortsatta studier och på arbetsmarknaden.
Det är därför angeläget att UHÄ:s arbete med ekvivalering
av utländska examina påskyndas. Sammanfattningsvis är
det viktigt att AMS och invandrarverket får fortsätta sina
insatser som påbörjades under budgetåret 1990/91 för att
förbättra situationen för invandrare på den svenska
arbetsmarknaden. Det är av oerhörd vikt att det svenska
samhället tillhandahåller svenskundervisning,
yrkesutbildning och lämplig praktik för invandrare på
sådana ekonomiska villkor att var och en kan delta.
Lag mot etnisk diskriminering
Det är utomordentligt beklagligt att regeringen ännu
inte förmått samla sig till att lägga fram ett förslag om en lag
mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.
Diskrimineringsutredningen redovisar en undersökning
enligt vilken 70% av de tillfrågade helt och hållet eller med
tvekan instämde i att det borde vara förbjudet för
arbetsgivare att vägra anställa en person bara för att denna
är invandrare.
En lagstiftning mot etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden skulle väl överensstämma med
målsättningen i FN:s rasdiskrimineringskonvention.
Det är en illusion att tro att kollektivavtalsreglering
skulle kunna utgöra ett alternativ till lagstiftning. Parterna
på arbetsmarknaden har hittills inte visat intresse för detta.
Dessutom täcker kollektivavtal inte hela arbetsmarknaden.
Diskrimineringsombudsmannens (DO) förslag till lag
mot etnisk diskriminering är väl utformat och ägnat att
tjäna som utgångspunkt för en proposition som snarast bör
föreläggas riksdagen. På två punkter behöver detta förslag
dock kompletteras. Med lagens föreslagna utformning blir
det sannolikt utomordentligt svårt att komma åt indirekt
diskriminering. En tilläggsbestämmelse om detta med
exempelvis den brittiska Race Relations Acts section 1 (1)
b som förebild bör övervägas. Det är också nödvändigt med
någon sorts garanti för att den enskilde som för process inte
drabbas av åläggande att betala motpartens
rättegångskostnader vid förlust i rättegången, annars
riskerar lagstiftningen att bli verkningslös.
Förbud mot rasistiska organisationer
Vänsterpartiet anser att det krävs åtgärder som syftar till
att öka informationen till det svenska folket om
invandringens historiska orsaker, klassmässiga aspekter och
inte minst samhällsekonomiska effekter. Det krävs åtgärder
som främjar allsidiga kontakter och ökar förståelse och
tolerans mellan invandrare och svenskar, exempelvis i form
av praktiska sociala och kulturella samarrangemang.
Vänsterpartiet anser det nödvändigt att bemöta rasism och
främlingsfientlighet i en brett upplagd idédebatt. Det är vår
övertygelse att det inte räcker med allmänna fördömanden
eller avståndstaganden från invandrarfientliga yttringar. På
samma sätt som skolan slår vakt om frihetens, demokratins
grundläggande värderingar i sin verksamhet, anser vi att
skolan bör ta en mer målmedveten och aktivare del i
debatten och kampen mot rasism och diskriminering av
invandrare.
Vänsterpartiet anser att det är helt nödvändigt att vi i
dag lyfter fram och får en nationell uppslutning kring de
gemensamma värden som vi har skapat här i landet såsom
medmänsklighet, solidaritet, omtanke, humanism, frihet,
demokrati, jämlikhet mellan människor osv. Detta är den
svenskhet vi måste bevara.
Men det räcker inte med information och debatt. Det
behövs dessutom en lagstiftning mot rasistiska
organisationer och etnisk diskriminering. Sverige är bundet
av FN-konventionen om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering. Sverige har i FN fått besvärande kritik
för att inte ha uppfyllt sina åtaganden enligt konventionen
genom att vi underlåtit att lagstifta mot rasistiska
organisationer. Det är inte längre möjligt -- med tanke på
Sveriges internationella anseende att gentemot
internationella instanser, inhemska kritiker och bättre
vetande -- att fortsätta påstå att Sverige uppfyllt
konventionen i detta avseende. En lagstiftning på detta
område kan i viss mån vara problematisk när det gäller
friheten att bilda föreningar för bl.a. fritt utbyte av åsikter.
Förbudet bör endast avse sammanslutningar som ägnar sig
åt att förfölja personer på grund av ras, hudfärg eller etniskt
ursprung. En obegränsad frihet att bilda sammanslutningar
med rasistiska syften kan uppenbart leda till ofrihet för
andra grupper. Inskränkningen i föreningsfriheten är därför
inget hot mot demokratiska värden utan ett nödvändigt
försvar för den frihet demokratin vill slå vakt om.
Hemspråksundervisningen
Vänsterpartiets förslag angående
hemspråksundervisningen kommer att redovisas i
vänsterpartiets skolpolitiska motion.
Statsbidragen till invandrarnas riksorganisationer
Invandrarnas riksorganisationer har en avgörande
betydelse för att de svenska invandrarpolitiska målen --
jämlikhet, valfrihet och samverkan -- skall kunna
förverkligas.
Nuvarande ordning för stöd till invandrarnas
riksorganisationer beslutades av riksdagen år 1986.
Regeringen fastställer vilka organisationer som skall få
bidrag under bidragsåret. Ett grundläggande problem
under de senaste åren har varit att medelstilldelningen inte
kunnat hållas på den nivå som behövts för en regelrätt
tillämpning av förordningens villkor för statsbidrag.
Statskontoret har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga
det statliga stödet till föreningslivet och att lämna förslag
om hur en fördjupad prövning av stödet kan göras.
Uppdraget skulle ha redovisats till civildepartementet
senast den 31 december 1990. Regeringen lovar i årets
budgetproposition att under budgetåret 1991/92 föreslå
betydande förstärkning av anslaget till invandrarnas
riksorganisationer.
Vänsterpartiet anser det vara oerhört viktigt att
invandrarnas riksorganisationer får en kraftig uppräkning
av statsbidragen. Vänsterpartiet avvaktar därför
regeringens förslag om nytt statsbidrag till invandrarnas
riksorganisationer innan vi lägger ett eget förslag.
Satsningar på invandrarungdomar
Vänsterpartiet anser att det krävs ett sammansatt
åtgärdsprogram för att stötta arbetslösa
invandrarungdomar som är eller håller på att bli utslagna
och andra invandrarungdomar med sociala problem. En del
av dessa ungdomar får ingen hjälp idag. De sociala
myndigheterna anser sig inte kunna ta hand om dessa
ungdomar utan säger att det är en polisiär sak. Polisen säger
att det inte finns några platser eller behandlingsmöjligheter
till dessa invandrarungdomar.
Vänsterpartiet föreslår att resurser skall ställas till
kommunernas förfogande för ett socialt stödprojekt för
dessa invandrarungdomar. Detta bör organiseras så att
invandrare anställs för att arbeta inom sin egen nations- och
språkgrupp. Vi tror att detta är en förutsättning för att
komma förbi problemen med främlingskap och
språksvårigheter. Det kan dessutom skapa förutsättningar
för att bygga upp en nationell identitet hos
invandrarungdomarna. Arbetet måste självfallet bygga på
uppsökande verksamhet, men bör ges en fast bas i form av
lokalutrymmen i invandrartäta bostadsområden. Stor frihet
måste lämnas när det gäller verksamhetens konkreta
utformning för att den skall kunna anpassas till olika
förhållanden. Vänsterpartiet föreslår att 15 miljoner kronor
anslås till ett socialt stödprojekt för invandrarungdomar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande
ökad information om invandringens historiska orsaker,
klassmässiga aspekter och samhällsekonomiska effekter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande
initiativ till en brett upplagd kampanj och idédebatt om
kamp mot rasism i enlighet med vad som anförts i motionen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning mot etnisk
diskriminering på arbetsmarknaden,1]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning mot rasistiska
organisationer,
[att riksdagen till åtgärder för att starta ett socialt
stödprojekt bland invandrarungdomar budgetåret 1991/92
anslår 15 000 000 kr.2]
Stockholm den 22 januari 1991
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Margó Ingvardsson (v)
Berith Eriksson (v)
Gudrun Schyman (v)