Rätten till opartisk lagföring är en grundläggande
demokratisk rättighet i ett rättssamhälle. I Europarådets
konvention om mänskliga rättigheter fastslås också en
sådan rätt till opartisk och oavhängig domstol under
benämningen ''a fair hearing''.
Kritiserat rättsläge
I den svenska lagstiftningen finns ingen uttrycklig regel
om rätten till opartisk lagföring. En sådan rättsregel borde
närmast ha sin plats i vår grundlags s.k. rättighetskatalog.
Detta särskilt med hänvisning till att vårt land har anslutit
sig till nämnda konvention. Den i regeringsformen (RF) 1
kap. 9§ upptagna regeln kan ej heller anses tillräcklig.
Under årens lopp har flera fall framkallat hård kritik för
just bristande opartiskhet inom rättsväsendet.
Varnande exempel
Här ska behandlas några typexempel från skilda delar av
rättsväsendet.
A. Polisen
Under ett viktigt skede av ''Palme-utredningen''
förekom påverkan från regeringens sida. Så skedde i
varierande former.I det s.k. Palme-rummet var en
regeringstjänsteman flitigt närvarande. Informella
kontakter förekom mellan polisledning och
justitiedepartement. Medverkan förekom t.o.m. av två
justitieministrar.
B. Åklagaren
I ''dialysmålet'' fälldes en sjuksköterska för dödsvållande
av en patient kopplad till en dialysapparat. Ett
sakkunnigutlåtande -- avgivet av en person med nära
anknytning till apparattillverkaren -- fick avgörande
betydelse för målets utgång. Den sakkunniges opartiskhet
har ifrågasatts av många och jävsprövningen har kritiserats
även av JO. I ''brevbombsmålet'' drevs åtalet till fällande
dom av en åklagare, som hade ett kärleksförhållande med
den åtalades sambo. Resning kunde trots jäv ej beviljas
förrän efter lagändring.
C. Domstolen
I ''buggningsrättegången'' avseende åtal mot flera höga
polischefer och med många SÄPO-vittnen förekom
inflytande från ena partssidan på flera sätt. Under
rättegången var en SÄPO-tjänsteman kontinuerligt
närvarande även under de hemliga förhandlingarnas
vittnesmål. Domaren hade informella kontakter med
åklagaren och SÄPO. Dessutom agerade regeringen i målet
dels genom att försöka införa en speciallag och dels genom
att besluta om restriktioner för vissa vittnesmål.
Nödvändiga lagändringar
Det föreligger ett synnerligen angeläget behov av att
stärka vårt rättsväsendes oberoende ställning. Främst
handlar det om att undvika oacceptabelt partsinflytande
och försvåra annan otillbörlig påverkan. Mot denna
bakgrund krävs lagändringar i såväl regeringsformen som
rättegångsbalken (RB).
I RF bör i kap 2 införas ett uttryckligt stadgande som
garanterar varje medborgare rätten till opartisk lagföring
avseende hela rättsväsendet.
I RB bör införas ytterligare garantiregler. Gällande
jävsregler måste förändras så att möjligheterna till
jävsinvändningar utvidgas samt förfarandet vid
jävsprövningen förbättras. Partsinflytandet måste ske i
kontrollerade former och ensidiga informella kontakter
strider mot den s.k. kommuniceringsprincipen.
Dessa lagändringar skulle säkerligen öka medborgarnas
tilltro till rättsskipningen.
Viktiga följdkonsekvenser
Med ökat allmänt förtroende för rättsväsendet skapas
också bättre förståelse för nödvändiga undantag från
grundläggande huvudregler. Ett sådant exempel är regeln
om att rättegångar ska vara offentliga. I vissa extrema
specialfall kan krävas sekretess med hänsyn till personlig
integritet eller till rikets säkerhet. Vid garanterat
oberoende opartiskhet borde sådana ofrånkomliga
undantag t.o.m. kunna accepteras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
regeringsformen för att säkerställa rätten till opartisk
lagföring,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
rättegångsbalken för att säkerställa rätten till opartisk
lagföring.1]
Stockholm den 25 januari 1991
Bengt Harding Olson (fp)