med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.
I proposition 1990/91:64 framläggs förslag om en ny
särskild grundlag till skydd för yttrandefriheten inom radio,
television, videogram och ljudupptagningar m.m.
Förbudet mot censur liksom etableringsfriheten och
rätten att sprida tryckta skrifter är grundläggande för
tryckfriheten i vårt land. Dessa tryckfrihetsrättsliga
grundprinciper föreslås enligt propositionen gälla även för
de medier som skall omfattas av den nya grundlagen.
Ett undantag från grundprincipen är att möjlighet,
liksom hittills, skall finnas att förhandsgranska filmer och
videogram avsedda för offentlig visning (1 kap. 3 § andra
stycket och 3 kap. 8 §). Däremot medger inte den föreslagna
yttrandefrihetsgrundlagen förhandsgranskning av
videogram avsedda för privat bruk, vilket -- med ett bifall
till regeringens förslag -- skulle innebära att det för lång tid
framåt skulle vara omöjligt att införa förhandsgranskning
av den senare typen av videogram.
I denna motion tar vi upp frågan om förhandsgranskning
och vår slutsats är att den föreslagna
yttrandefrihetsgrundlagen måste kompletteras med
möjlighet att införa lagstiftning om förhandsgranskning av
videogram och filmer avsedda för försäljning och uthyrning
för privat bruk. Bakgrunden till vår slutsats och vårt krav är
vikten av att i framtiden kunna utnyttja
förhandsgranskningen som ett medel för att förhindra att
videogram med utpräglade våldsskildringar genom
försäljning eller uthyrning kan bli tillgängliga för barn och
ungdomar.
Videovåldet måste kunna bekämpas
Den nuvarande utvecklingen mot ökande våldsinslag
och våldsbrott i vårt samhälle inger allvarlig oro och måste
mötas med kraftfulla åtgärder i syfte att så långt möjligt
komma till rätta med de förhållanden som leder till denna
negativa och farliga utveckling.
Det omfattande videovåldet, som barn och ungdom kan
ta del av, är ett av de förhållanden som enligt många i hög
grad bidrar till att många bibringas värderingen att våldet
accepteras med följd att de själva därför lätt tillgriper våld.
De allra flesta som genom sitt yrke eller på annat sätt har
speciellt ansvar för barn och ungdom och ansvar för vilka
grundläggande värderingar dessa får har vänt sig emot att
videofilmer med förråande inslag får försäljas eller hyras ut.
Genom att sådana bjuds ut kan det inte förhindras att de ses
av barn. Särskilt barn i utsatta miljöer och utan tillräckligt
stöd av vuxna närstående kan härigenom ta skada och få
helt felaktiga föreställningar om vilka regler för umgänge
mellan människor som skall gälla.
För att komma till rätta med videovåldet har olika
åtgärder diskuterats. De flesta i de nämnda grupperna med
speciellt ansvar för barn och ungdom har krävt obligatorisk
förhandsgranskning av alla videogram som får försäljas
eller hyras ut. Samma krav har framförts i riksdagen i
motioner av representanter för samtliga partier med
undantag av moderaterna. Från centerns sida har vi krävt
förhandsgranskning i en rad enskilda motioner under 80-
talet och i partimotioner har framlagts lagförslag om
förhandsgranskning av videogram.
I proposition l989/90:70 om våldsskildringar i rörliga
bilder m.m. avvisade regeringen tanken på införande av
obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram
för privat bruk. I stället föreslogs ett åtgärdsprogram med
bl.a. straffskärpning för olaga våldsskildring och
straffbeläggning av oaktsam spridning i förvärvssyfte av
sådana våldsskildringar samt ökade möjligheter till
inspektion och kontroll av videogrammarknaden.
Vid riksdagens behandling av frågan (l989/90:KrU30)
förelåg motioner med krav på förhandsgranskning från
representanter för fyra partier (bl.a. från nio
socialdemokrater) men endast centerns och miljöpartiets
representanter i kulturutskottet reserverade sig för en
lagstiftning om förhandsgranskning.
Motiverad förhandsgranskning får inte förhindras
Motiveringen för avslag på de upprepade kraven om
förhandsgranskning har varit tryckfrihetsrättsliga aspekter.
Jämför vi med andra länder med ungefär motsvarande
demokratiska och tryckfrihetsrättsliga system som Sverige,
finner vi att Finland, Island, Norge, Västtyskland,
Storbritannien och Italien har infört någon form av
obligatorisk förhandsgranskning av videogram. Mot denna
bakgrund borde det inte heller i vårt land anses vara en
otilllåten inskränkning i yttrandefriheten att
förhandsgranska videogram för att därigenom skydda barn
och ungdom i vårt land från att påverkas av filmer med klart
förråande inslag.
I vårt land har vi sedan lång tid -- och föreslås som
nämnts i den nya grundlagen -- ett system med
förhandsgranskning och godkännande av film som skall
visas offentligt. Det accepteras alltså att denna
inskränkning i yttrandefriheten görs för att förhindra att
filmer som anses olämpliga visas offentligt. Likaså tillåts det
att vissa åldersgränser sätts för att förhindra att barn och
ungdom ser filmer som bedöms som skadliga för dem.
Frågan är alltså var man skall sätta gränsen för vilka
avsteg som skall göras från yttrandefrihetsprincipen för att
tillgodose andra viktiga krav i vårt samhälle. Som nämnts
accepteras förhandsgranskning av film för offentlig visning
men hittills alltså inte alla de filmer som enskilda kan köpa
eller hyra och låta t.ex. sina barn se, trots att motsvarande
film åtminstone skulle vara barnförbjuden om den visades
offentligt.
Vi anser att yttrandefrihetsrättsliga principer inte skall få
utgöra hinder för införande av förhandsgranskning även av
videogram och filmer som yrkesmässigt försäljs eller hyrs ut
för privat bruk. Vi kan nämligen inte acceptera att dessa för
demokrati och mångfald synnerligen viktiga principer tas
som intäkt för att tillåta kommersiella vinstintressen att
sprida för barn och ungdom nedbrytande videogram och
filmer.
Som framförts i tidigare centermotioner bör det kunna
lagregleras om förbud att godkänna exempelvis skildringar
av sexuellt våld eller tvång eller närgångna eller utdragna
skildringar av grovt våld mot människor eller djur, om inte
spridandet är försvarligt av alldeles speciella skäl.
Grundlagen bör möjliggöra införande av
förhandsgranskning
Vid ställningstagande till föreliggande proposition gäller
inte frågan om att nu införa förhandsgranskning utan i
stället om den nya grundlagen skall lämna utrymme för
detta eller ej.
Justitieministern behandlar (s. 73--76) frågan om
förhandsgranskning och det av riksdagen på regeringens
förslag våren l990 beslutade åtgärdsprogrammet mot
videovåldet. Hon framhåller därvid att det nu finns
''anledning att avvakta den något mera långsiktiga
utvecklingen på videomarknaden innan frågan om
ytterligare åtgärder mot våldsvideogrammen tas upp till nya
överväganden'' och att det därför enligt hennes mening
'saknas ... tillräckligt starka skäl för att en ny grundlag skall
medge censur i vidare mening än den som existerar i dag.''
Vi har den motsatta uppfattningen, nämligen att den nya
grundlagen bör innehålla en regel som möjliggör införande
av allmän förhandsgranskning av videogram om en
riksdagsmajoritet i framtiden finner en sådan lag nödvändig
för att komma till rätta med videovåldet. Om en sådan regel
inte intas i yttrandefrihetsgrundlagen nu dröjer det -- med
de regler som gäller för ändring av grundlag -- mycket länge
innan en förhandsgranskning kan införas.
Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att komplettera
förslaget om yttrandefrihetsgrundlag med en sådan regel.
Vi förutsätter att vederbörande utskott utformar erforderlig
lagtext för detta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att komplettera förslaget om
yttrandefrihetsgrundlag med regler som medger
förhandsgranskning av videogram och filmer avsedda för
privat bruk och som i yrkesmässig verksamhet eller annars
i förvärvssyfte sprids genom försäljning eller uthyrning.
Stockholm den 17 januari 1991
Martin Olsson (c)
Gunilla André (c)
Birger Andersson (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Rosa Östh (c)
Stina Eliasson (c)
Karin Israelsson (c)
Stina Gustavsson (c)
Agne Hansson (c)
Marianne Jönsson (c)
Görel Thurdin (c)
Ulla Tillander (c)
Jan Hyttring (c)
Kersti Johansson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Larz Johansson (c)
Kjell Ericsson (c)
Marianne Andersson (c)
Gunhild Bolander (c)
i Vårgårda