I proposition 1990/91:64 framläggs förslag om en ny särskild grundlag till skydd för yttrandefriheten inom radio, television, videogram och ljudupptagningar m.m.
Förbudet mot censur liksom etableringsfriheten och rätten att sprida tryckta skrifter är grundläggande för tryckfriheten i vårt land. Dessa tryckfrihetsrättsliga grundprinciper föreslås enligt propositionen gälla även för de medier som skall omfattas av den nya grundlagen.
Ett undantag från grundprincipen är att möjlighet, liksom hittills, skall finnas att förhandsgranska filmer och videogram avsedda för offentlig visning (1 kap. 3 § andra stycket och 3 kap. 8 §). Däremot medger inte den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen förhandsgranskning av videogram avsedda för privat bruk, vilket -- med ett bifall till regeringens förslag -- skulle innebära att det för lång tid framåt skulle vara omöjligt att införa förhandsgranskning av den senare typen av videogram.
I denna motion tar vi upp frågan om förhandsgranskning och vår slutsats är att den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen måste kompletteras med möjlighet att införa lagstiftning om förhandsgranskning av videogram och filmer avsedda för försäljning och uthyrning för privat bruk. Bakgrunden till vår slutsats och vårt krav är vikten av att i framtiden kunna utnyttja förhandsgranskningen som ett medel för att förhindra att videogram med utpräglade våldsskildringar genom försäljning eller uthyrning kan bli tillgängliga för barn och ungdomar.
Videovåldet måste kunna bekämpas
Den nuvarande utvecklingen mot ökande våldsinslag och våldsbrott i vårt samhälle inger allvarlig oro och måste mötas med kraftfulla åtgärder i syfte att så långt möjligt komma till rätta med de förhållanden som leder till denna negativa och farliga utveckling.
Det omfattande videovåldet, som barn och ungdom kan ta del av, är ett av de förhållanden som enligt många i hög grad bidrar till att många bibringas värderingen att våldet accepteras med följd att de själva därför lätt tillgriper våld.
De allra flesta som genom sitt yrke eller på annat sätt har speciellt ansvar för barn och ungdom och ansvar för vilka grundläggande värderingar dessa får har vänt sig emot att videofilmer med förråande inslag får försäljas eller hyras ut. Genom att sådana bjuds ut kan det inte förhindras att de ses av barn. Särskilt barn i utsatta miljöer och utan tillräckligt stöd av vuxna närstående kan härigenom ta skada och få helt felaktiga föreställningar om vilka regler för umgänge mellan människor som skall gälla.
För att komma till rätta med videovåldet har olika åtgärder diskuterats. De flesta i de nämnda grupperna med speciellt ansvar för barn och ungdom har krävt obligatorisk förhandsgranskning av alla videogram som får försäljas eller hyras ut. Samma krav har framförts i riksdagen i motioner av representanter för samtliga partier med undantag av moderaterna. Från centerns sida har vi krävt förhandsgranskning i en rad enskilda motioner under 80- talet och i partimotioner har framlagts lagförslag om förhandsgranskning av videogram.
I proposition l989/90:70 om våldsskildringar i rörliga bilder m.m. avvisade regeringen tanken på införande av obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram för privat bruk. I stället föreslogs ett åtgärdsprogram med bl.a. straffskärpning för olaga våldsskildring och straffbeläggning av oaktsam spridning i förvärvssyfte av sådana våldsskildringar samt ökade möjligheter till inspektion och kontroll av videogrammarknaden.
Vid riksdagens behandling av frågan (l989/90:KrU30) förelåg motioner med krav på förhandsgranskning från representanter för fyra partier (bl.a. från nio socialdemokrater) men endast centerns och miljöpartiets representanter i kulturutskottet reserverade sig för en lagstiftning om förhandsgranskning.
Motiverad förhandsgranskning får inte förhindras
Motiveringen för avslag på de upprepade kraven om förhandsgranskning har varit tryckfrihetsrättsliga aspekter.
Jämför vi med andra länder med ungefär motsvarande demokratiska och tryckfrihetsrättsliga system som Sverige, finner vi att Finland, Island, Norge, Västtyskland, Storbritannien och Italien har infört någon form av obligatorisk förhandsgranskning av videogram. Mot denna bakgrund borde det inte heller i vårt land anses vara en otilllåten inskränkning i yttrandefriheten att förhandsgranska videogram för att därigenom skydda barn och ungdom i vårt land från att påverkas av filmer med klart förråande inslag.
I vårt land har vi sedan lång tid -- och föreslås som nämnts i den nya grundlagen -- ett system med förhandsgranskning och godkännande av film som skall visas offentligt. Det accepteras alltså att denna inskränkning i yttrandefriheten görs för att förhindra att filmer som anses olämpliga visas offentligt. Likaså tillåts det att vissa åldersgränser sätts för att förhindra att barn och ungdom ser filmer som bedöms som skadliga för dem.
Frågan är alltså var man skall sätta gränsen för vilka avsteg som skall göras från yttrandefrihetsprincipen för att tillgodose andra viktiga krav i vårt samhälle. Som nämnts accepteras förhandsgranskning av film för offentlig visning men hittills alltså inte alla de filmer som enskilda kan köpa eller hyra och låta t.ex. sina barn se, trots att motsvarande film åtminstone skulle vara barnförbjuden om den visades offentligt.
Vi anser att yttrandefrihetsrättsliga principer inte skall få utgöra hinder för införande av förhandsgranskning även av videogram och filmer som yrkesmässigt försäljs eller hyrs ut för privat bruk. Vi kan nämligen inte acceptera att dessa för demokrati och mångfald synnerligen viktiga principer tas som intäkt för att tillåta kommersiella vinstintressen att sprida för barn och ungdom nedbrytande videogram och filmer.
Som framförts i tidigare centermotioner bör det kunna lagregleras om förbud att godkänna exempelvis skildringar av sexuellt våld eller tvång eller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, om inte spridandet är försvarligt av alldeles speciella skäl.
Grundlagen bör möjliggöra införande av förhandsgranskning
Vid ställningstagande till föreliggande proposition gäller inte frågan om att nu införa förhandsgranskning utan i stället om den nya grundlagen skall lämna utrymme för detta eller ej.
Justitieministern behandlar (s. 73--76) frågan om förhandsgranskning och det av riksdagen på regeringens förslag våren l990 beslutade åtgärdsprogrammet mot videovåldet. Hon framhåller därvid att det nu finns ''anledning att avvakta den något mera långsiktiga utvecklingen på videomarknaden innan frågan om ytterligare åtgärder mot våldsvideogrammen tas upp till nya överväganden'' och att det därför enligt hennes mening 'saknas ... tillräckligt starka skäl för att en ny grundlag skall medge censur i vidare mening än den som existerar i dag.''
Vi har den motsatta uppfattningen, nämligen att den nya grundlagen bör innehålla en regel som möjliggör införande av allmän förhandsgranskning av videogram om en riksdagsmajoritet i framtiden finner en sådan lag nödvändig för att komma till rätta med videovåldet. Om en sådan regel inte intas i yttrandefrihetsgrundlagen nu dröjer det -- med de regler som gäller för ändring av grundlag -- mycket länge innan en förhandsgranskning kan införas.
Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att komplettera förslaget om yttrandefrihetsgrundlag med en sådan regel. Vi förutsätter att vederbörande utskott utformar erforderlig lagtext för detta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att komplettera förslaget om yttrandefrihetsgrundlag med regler som medger förhandsgranskning av videogram och filmer avsedda för privat bruk och som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte sprids genom försäljning eller uthyrning.
Stockholm den 17 januari 1991 Martin Olsson (c) Gunilla André (c) Birger Andersson (c) Ingbritt Irhammar (c) Rosa Östh (c) Stina Eliasson (c) Karin Israelsson (c) Stina Gustavsson (c) Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c) Görel Thurdin (c) Ulla Tillander (c) Jan Hyttring (c) Kersti Johansson (c) Birgitta Hambraeus (c) Larz Johansson (c) Kjell Ericsson (c) Marianne Andersson (c) Gunhild Bolander (c) i Vårgårda