All diskussion om etik i vårt samhälle och i nutiden är
kanske orsakad av en avsaknad av och en saknad efter etik.
Kanske är det så att den värdemässiga grunden som i vårt
land tidigare varit så enhetlig att den tagits för självklar
börjat vittra sönder och vackla. Den bärande grunden, som
i brist på underhåll faller samman och lämnar ett tomrum,
är inte den självklarhet som många länge trodde.
Den intensiva diskussionen om etiken på olika områden
kan kanske tolkas som ett sökande efter en bärkraftig grund
att stå på. Den är uppenbarligen också föranledd av den
förvirring som upptäckten av ett tomrum medför. Naturen
hatar ju tomrum, heter det. Det gäller säkert också på
andelivets område. I dag saknas heller inte såväl profeter
som utprånglare av nya värden beredda att fylla
tomrummet. Produkterna på etikmarknaden är i minst lika
hög grad som någonsin den gängse marknadens produkter i
behov av en kritisk granskning och sovring.
Etiken kan antingen tjäna som en grund vars värderingar
blir riktningsgivare för den enskilda människans inre
utveckling när det gäller tanke, ord och handling, för
gemenskapen mellan människor i privatliv och samhällsliv
och för ett rätt förhållningssätt länder emellan eller som en
sista översta dekoration, tillsatt som kronan på verket, en
kosmetisk tillsats. I det förra fallet är etiken förpliktande,
normativ, i viss mening objektiv. I det senare är den
anpasslig, flexibel, subjektiv. Etiken i den senare
tappningen är som jästen som kastas in i ugnen efter brödet.
En första arbetshypotes är att en grundval för
samhällslivet i dess skiftande gestaltningar måste finnas och
förmodligen finns fast är bortglömd, förbisedd, outnyttjad,
dåligt underhållen.
Den andra arbetshypotesen skulle då kunna vara att
grundvalarna blev föremål för uppmärksamhet,
bearbetning, intresse, forskning. En gemensam bred
plattform, en consensus skulle kunna friläggas, ägnad att
bygga vidare på.
Den tredje arbetshypotesen skulle kunna utgöra en
exempelsamling hämtad ur det dagliga livet i vårt land,
hämtad ur massmedias presentation eller ur vår egen
personliga erfarenhet på hur just avsaknaden av de
grundläggande värdenas närvaro hela tiden förvirrar
handlingsalternativen för oss människor. Exemplen kunde
omfatta värstingar på hög och låg nivå, våra uppfattningar
om dessa, våldet på gator och torg, dess orsak och
verkningar, manchesterliberalismens för att inte säga
libertinismens fria tyglar, där ego är satt i tillvarons mitt,
förvirringen när det gäller gränsmarkeringar i samband med
den medicinsk-tekniska utvecklingen. En sådan erinring av
vad vi ständigt upplever till vardags skulle tjäna som en
illustration till den nedvittring av stommen av värden som
bär upp samhället och som nu långsamt bryts ner i brist på
underhåll.
Behov av förpliktande regler
Många människor är djupt bekymrade över samhällets
utveckling. Det liknar alltmera sällan folkhemsidealet, allt
oftare en öken där många i ensamhet försmäktar i brist på
gemenskapens livgivande oaser. Den starke som i kraft av
sin styrka och makt, kunskap och smarthet kan hävda sin
rätt, inte sällan på bekostnad av de svaga, leder tankarna
till ett samhälle som mera liknar en djungel. Samtidigt som
denna utveckling skett och sker upplever människor
besvikelsen över att klyftan mellan ideal och verklighet
vidgats, samtidigt som ideal och värderingar och normer
förbleknar.
På område efter område efterfrågas nu en etik. Finns det
en bank- eller börsetik och hur ser den i så fall ut? Finns det
en arbetets etik som ger vägledning beträffande såväl
arbetstagarens som arbetsgivarens förpliktelser gentemot
varandra och gentemot samhället som helhet? Finns det en
etik för oss skattebetalare som drar en gräns dikterad av
respekt och lojalitet gentemot det gemensamma bästa
innanför den gräns som en klurighetens lagtolkning drar?
Det kan vara lättare att erkänna existensen av en etikett av
oskrivna regler som människor är bundna av än en etik av
oskrivna lagar. Det kan hänga samman med att det kostar
mer och mer och därför kostar på att hålla sig med
exempelvis en börsetik vilken ju inte omedelbart ger
utdelning i den valuta som räknas i sådana sammanhang.
Då ligger det nära till hands att vräka hela den barlasten
överbord och känna sig fri och liberal att handla i enlighet
med ett kortsiktigt egenintresse. Ju större frestelsen är att
låta egenintresset diktera ens handlingssätt, desto större är
behovet av förpliktande regler som tjänar som stöd och
skrank. Den regeln borde också kunna tillämpas på andra
områden, t.ex. när det gäller forskning på genteknikens
område.
Det förhållandet att man överallt i samhället efterlyser
etiska aspekter är i sig själv ett etiskt ställningstagande. Det
är i själva verket skillnaden mellan att upptäcka en brist i
hushållningen och påtala det och att sorglöst leva vidare
som om ingen brist fanns. Dessa båda handlingsalternativ
är väl bekanta från den ekonomiska politikens område,
särskilt tydligt iakttagbart strax före ett val.
Etiska värderingar i läroplanen
Det finns ett område där ett utförligt etiskt resonemang
förs när det gäller vår demokratis grundläggande
värderingar och när det gäller hur dessa skall kunna komma
till uttryck i praktisk vardaglig handling. Det är skolan. I
skolans läroplan slås fast ''att skolan aktivt och medvetet
skall påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja
omfatta vår demokratis grundläggande värderingar''.
Avsnittet ''Fostran och utveckling'' i läroplanen utgör en
guldgruva att ösa ur om man på ett allmänt sätt vill
konkretisera de normer och värderingar som är en
förutsättning för en fungerande samhällsgemenskap. Men
skolans mål och värderingar måste i väsentliga avseenden
vara desamma som samhällets. ''De vuxnas förväntningar
och krav och den roll de spelar som barns och ungdomars
förebilder i ord och handling påverkar den bild de unga får
av sig själva liksom deras attityder till kunskap, arbete och
etiska frågor.''
För att upprätthålla denna värld av förpliktande värden
måste man som tidigare framhållits klart inse bristerna och
riskerna för hela samhällsgemenskapen när denna stomme
förvittrar. Det hjälper oss vår egen erfarenhet och
massmedia med, vilket inte hindrar att denna kunskap och
erfarenhet mera systematiskt utforskas och kartläggs. Ett
steg vidare är att inte bara inse behovet av förpliktande
värderingar och normer utan också att upptäcka att de
föreligger men är på väg att glömmas bort och reduceras
från förpliktande värden till minnen av förpliktande värden.
Läroplanen får återigen tillhandahålla konkreta
åskådningsexempel: respekt för sanning och rätt, för
människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet,
att ingen människa får utsättas för förtryck, att ingen med
problem och svårigheter får lämnas åt sitt öde, att var och
en har ett ansvar för att försöka minska andra människors
smärta, lidande och förnedring, att grundlägga solidaritet
med eftersatta grupper, att betona den starkares ansvar för
och omsorg om den svagare.
Det är inte oviktigt om man i skolan uppfattar dessa
värden som förpliktande målsättningar eller bara som
poesi, alltför vacker för att vara sann eller tas på allvar.
Våra folkrörelser, kyrkor och samfund -- en resurs
Ett ytterligare steg vore att ta fasta på den
allmänmänskliga klyftan mellan att veta och att göra,
mellan ord och handling. Klyftan kan överbryggas av en
kraft, av ett motiv, av en inspiration. Källorna är många.
Här gäller att många källor små bildar en stor å. Våra
folkrörelser, kyrkor och samfund utgör här en resurs som
det blir mer och mer angeläget att man tar till vara.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att ta till vara den
resurs som inte minst folkrörelser, kyrkor och samfund
utgör när det gäller att slå vakt om och konkretisera de
normer och värderingar som är en förutsättning för en
fungerande samhällsgemenskap.
Stockholm den 22 januari 1991
Ulla Tillander (c)
Karin Israelsson (c)
Kersti Johansson (c)
Rune Backlund (c)
Marianne Jönsson (c)
Roland Larsson (c)
Göran Engström (c)