Riksdagsbeslutet den 12 december 1990 om att Sverige skall söka medlemskap i EG är historiskt. Då ett medlemskap blivit verklighet kommer det att medföra en mängd fördelar för Sveriges folk. Bortsett från den välståndsökning som blir följden av medlemskapet kommer även freden, miljön och kulturen att gynnas.
Allmänt kan sägas att EG-samarbetet mellan medlemsländerna vilar på en fast juridisk grund. EG har sin egen rättsordning, vilken ytterst vilar på dess ''grundlag'', Romfördraget. Nya normer, så kallade förordningar eller direktiv, tillkommer fortlöpande. Efterlevnaden av normerna övervakas av kommissionen och domstolen. EG- organens verksamhet syftar bland annat till en harmonisering av medlemsländernas olika rättsliga reglering inom skiftande områden och -- inte minst -- att skapa rättssäkerhet för enskilda och företag.
Även Sverige måste vid ett kommande medlemskap medverka i detta harmoniseringsarbete. Detta kommer att förutsätta ändring av grundlag och annan lag liksom förändring av domstolars och myndigheters uppgifter. Ett medlemskap i EG kommer att medföra omställningar för såväl myndigheter, företag som enskilda personer i vårt land.
Det är i detta sammanhang endast möjligt att peka på några av de områden där svensk grundlag kan behöva ändras. I 10 kap. regeringsformen behandlas förhållandet till andra stater. Bland annat 10 kap. 5 § bör justeras med hänsyn till det förhållande som kommer att gälla mellan Sverige och EG. Vidare kommer av allt att döma förändringar att bli nödvändiga i 11 kap. regeringsformen, vilket behandlar rättskipning och förvaltning. Kommande val till Europaparlamentet liksom det monetära samarbete som kan bli aktuellt inom EG kan aktualisera ytterligare ändringar i regeringsformen.
Det finns vidare skäl att överväga en grundlagsändring som ger EG-rättsliga regler formellt företräde framför andra svenska regler. Detta för att förebygga att konflikter uppstår mellan vad Sverige folkrättsligt åtagit sig och vad som stadgas i vår interna rätt. Det kan här anmärkas att den svenska synen på internationella konventioners ställning i svensk rätt avviker från vad som är normalt förekommande i västeuropeiska länder. Det kan vidare bli aktuellt att ge exempelvis förvaltningsdomstolarna vidgade uppgifter, för att därmed garantera personer och företag en oavhängig rättslig prövning i vissa fall då fråga uppstår om svenska regler strider mot EG-rättsliga.
Det får inte komma ifråga att Sverige -- såsom skett i samband med frihandelsavtalet mellan EG och vårt land -- av europeiska jurister klandras för ''juridisk protektionism''. Även då fråga uppstått om hur Sverige följer Europakonventionens bestämmelser till skydd för de mänskliga rättigheterna har svensk rättstillämpning visat sig gå i otakt med europeisk rättssyn. Om liknande oklarheter består sedan Sverige gått med i EG kommer detta att skada svenska intressen. Det är därför mycket angeläget att nödvändiga lagändringar blir föremål för en grundlig utredning, som bör påbörjas snarast.
Det kan visserligen sägas att de nu pågående EES- förhandlingarna har medverkat till att Sverige redan tagit ett stort steg för att påbörja en anpassning till EG-rättsliga regler. Ett EES-samarbete kan dock inte utan vidare jämföras med ett EG-medlemskap, även om stora likheter föreligger.
Det hade självklart varit värdefullt om regeringen på ett tidigare stadium föranstaltat om en omfattande genomgång av hur svensk rätt förhåller sig till EG-rätten, och det är förvånande att så inte redan skett. Desto större orsak finns nu att genomföra en bred genomgång av hur svensk rätt förhåller till EG-rätten. Vi föreslår att regeringen snarast tillsätter en parlamentarisk kommitté för detta arbete. Den bör i första hand belysa vilka konsekvenser ett EG- medlemskap bör ge beträffande våra grundlagar, men även andra frågor med nära samband med detta bör kunna tas upp av kommittén. Det är av vikt att riksdagen får en central roll i de beslut som skall fattas i Sverige i dess egenskap av medlemsstat i EG. Med förebild från det danska parlamentet -- marketsutvalg -- bör övervägas att inrätta ett särskilt EG-utskott i riksdagen, i vilket viktiga EG-frågor kan förankras. Kommittén bör arbeta snabbt, så att resultat av utredningsarbetet kan utgöra stöd för regeringen i de kommande förhandlingarna om medlemskap i EG.
Det är i detta sammanhang lämpligt att konstatera att det inte föreligger några hinder för regeringen att inleda förhandlingar om medlemskap i EG innan nödvändiga grundlagsändringar ägt rum. Regeringsformen ger till och med utrymme för regeringen att ingå preliminära internationella överenskommelser. Om det genom överenskommelsen klargörs att den gäller först efter det att riksdagen har ratificerat den, kan ingen motsättning uppstå mellan folkrättslig och statsrättslig giltighet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning om vilka grundlagsändringar m.m. som blir aktuella med anledning av svenskt medlemskap i EG i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 24 januari 1991 Anders Björck (m) Birgit Friggebo (fp)