Den svenska allemansrätten är en omistlig tillgång. Den
har vuxit fram ur sedvänjor och landskapslagar. I forna tider
var den viktig för människors möjligheter att livnära sig. I
dag ger den stressade människor tillfälle till vila och
avkoppling i skog och mark. Enskilda, organisationer och
skolor utnyttjar i allt större utsträckning denna möjlighet.
Allemansrätten är också en viktig förutsättning för en
växande turism, och allt fler utländska turister lockas till
Sverige av möjligheterna till att fritt få vistas i den
storslagna svenska naturen. Detta är naturligtvis positivt
och bidrar till att förbättra Sveriges samhällsekonomi och
sysselsättningsläge.
Det finns emellertid också negativa konsekvenser av de
ökade trycket på naturen. Slitaget på denna och
nedsmutsningen blir t.ex. ibland alltför omfattande, och det
i sin tur kan bero på att kunskapen om och förståelsen för
allemansrätt och naturvärde är bristfälliga.
Detta leder allt oftare till irritation och konflikter i
samband med friluftslivet. Detta framträder tydligast i
närheten av de stora tätorterna samt i anslutning till de
numera allt vanligare vandrings-, cykel- och kanotlederna.
Här blir kraven på hårdare tag, lagstiftning och
inskränkningar i allemansrätten allt vanligare.
Det är en minst sagt olycklig utveckling, som på allt vis
måste motverkas. Den svenska allemansrätten får under
inga omständigheter inskränkas. Det skulle i första hand
drabba de sämst ställda grupperna i samhället. De har
nämligen små möjligheter att köpa sig naturupplevelser och
rekreation på annat sätt.
I stället bör allemansrätten stärkas. Det kan bl.a. ske
genom att den får ett grundlagsskydd. Vi föreslår därför att
en bestämmelse om att naturen är tillgänglig för alla enligt
allemansrätten införs i regeringsformens rättighetskapitel.
Förbättra informationen
Okunnighet och bristande förståelse för allemansrätt och
naturvård skall inte mötas med förbud utan genom en saklig
information. Särskilt viktig är informationen till invandrare
och utländska turister, som kan förväntas ha bristfälliga
kunskaper om de rättigheter och skyldigheter som är
knutna till den svenska allemansrätten.
Information är emellertid inte något universalmedel som
utan vidare och i ett slag kan lösa alla problem. Det handlar
också om att se till att informationen blir så effektiv som
möjligt och når så många människor som möjligt, både i och
utanför Sverige. Det kan bl.a. ske genom en samordning av
informationsarbetet. Därför bör Naturvårdsverket åläggas
att planera och genomföra delar av sin
miljövårdsinformation tillsammans med andra
myndigheter, institutioner och organisationer.
Särskilt viktigt är samarbetet med Sveriges turistråd som
får betydande anslag av staten för marknadsföring av
Sverigeturism i utlandet. Här finns en unik möjlighet att på
ett tidigt stadium nå de utländska turisterna med
information om den svenska allemansrätten, både när det
gäller dess rättigheter och dess skyldigheter.
En annan viktig informationskanal är det svenska
skolväsendet. Det bör vara en uppgift för Naturvårdsverket
att den vägen försöka få ut information om allemansrätten
till unga människor.
Vidare bör Naturvårdsverket se till att dess information
når ut till det mycket stora antal organisationer som ofta
förlägger sina aktiviteter till skog och mark.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
grundlagsskydd för allemansrätten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad information om
allemansrätten.1]
Stockholm den 22 januari 1991
Lars Hedfors (s)
Kjell Nilsson (s)
Ulla Johansson (s)