med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.
Efter decenniers utredande, politiska överläggningar
och motsättningar, parlamentariska beredningsgrupper
m.m. ligger nu äntligen ett förslag på riksdagens bord om
en ny grundlag, yttrandefrihetsgrundlagen. För alla som vill
värna och stärka yttrandefriheten är det utomordentligt
glädjande.
En stor svårighet har varit frågan om vilken koppling en
yttrandefrihetsgrundlag skulle ha till
tryckfrihetsförordningen. Från vänsterpartiets sida har vi
länge varit motståndare till att den nya grundlagen skulle
sammanföras med tryckfrihetsförordningen. Vi har intagit
denna ståndpunkt därför att en yttrandefrihetsgrundlag på
vissa punkter inte kan ge lika starkt skydd som
tryckfrihetsförordningen. En sammansmältning av den nya
grundlagen med tryckfrihetsförordningen skulle därför
riskera att ''smitta'' av sig på tryckfrihetsförordningen och
försvaga tryckfrihetsförordningen. I flera år var vi ensamma
om att driva denna ståndpunkt. Successivt har de andra
partierna ändrat ståndpunkt och nu förefaller det råda
allmän enighet om att den nya grundlagen skall stå för sig
själv. Det är mycket bra.
Vi hade hoppats att samtidigt som den nya grundlagen
antogs också frågan om utvidgad meddelarfrihet skulle
kunna få sin lösning. I ett läge då de stora företagen och
organisationerna spelar en allt större samhällelig roll är det
angeläget att meddelarfriheten i viss omfattning också kan
utsträckas till att gälla i förhållandet mellan enskilda och
inte bara i förhållande till statsmakterna. Frågan
diskuterades redan i yttrandefrihetsutredningen men det
kom aldrig till något politiskt beslut.
På initiativ av riksdagen tillsatte regeringen häromåret
en ny utredning, meddelarskyddskommittén, som förra året
avlämnade sitt betänkande. I båda utredningarna har vårt
partis representanter aktivt arbetat för ett utvidgat
meddelarskydd och vi hade förhoppningen att
meddelarskyddskommitténs betänkande skulle leda till
förslag från regeringen i en proposition.
Under ledning av en av vårt lands främsta
grundlagsexperter skapades i kommittén en bred
parlamentarisk majoritet för ett lagförslag om
meddelarfrihet i företag, föreningar m.m. Endast
moderaterna och arbetsgivarna var kategoriska
motståndare till en sådan utvidgning av meddelarfriheten.
Även om många remissinstanser har varit kritiska till
utredningens förslag anser vi att det borde ha varit möjligt
för regeringen att med utgångspunkt från
meddelarskyddskommitténs betänkande komma med
konkreta förslag till riksdagen.
Påståendet att den nya och mycket omstridda lagen om
skydd för företagshemligheter (den s.k. Lex Bratt) skulle ha
bidragit till ökad meddelarfrihet (prop. sidan 43) är
häpnadsväckande. Konsekvenserna av den lagen kommer
med största sannolikhet att bli de motsatta.
Från vänsterpartiets sida anser vi det vara angeläget att
riksdagen än en gång slår fast att frågan om utvidgad
meddelarfrihet snarast måste få sin lösning.
På ytterligare en punkt vill vi att riksdagen tar initiativ
med anledning av propositionen.
Det är en brist i gällande rätt att lagstiftningen inte ger
något formellt stöd för beaktande av yttrandefrihets- eller
informationsintressen som kan finnas i vanliga brottmål. 1
kap. 5 § i den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen lyder:
Den som skall döma över missbruk av yttrandefriheten
eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs
bör betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt
samhällsskick. Han bör alltid uppmärksamma syftet mera
än framställningssättet. Om han är tveksam, bör han hellre
fria än fälla.
I 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen finns en
motsvarande bestämmelse.
En regel bör införas i tryckfrihetsförordningen och den
föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen att denna anvisning
skall beaktas i vanliga brottmål där gärningsmannen
handlat i syfte att tillgodose dessa grundlagsändamål.
Härigenom får de rättstillämpande organen ett uttryckligt
stöd för att i sådana mål beakta yttrandefrihets- och
informationsintresset. Det är viktigt t.ex. när det gäller
demonstrationer och sammankomster, teaterföreställningar
och utställningar. För att få genomslagskraft bör en
motsvarande anvisning införas i brottsbalken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om meddelarfriheten i förhållandet
mellan enskilda,
2. att riksdagen beslutar att det i
tryckfrihetsförordningen, förslaget till
yttrandefrihetsgrundlag och brottsbalken införs
bestämmelser av innebörd att den s.k. instruktionen i 1 kap.
4 § första stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 5 §
yttrandefrihetsgrundlagen skall iakttas i vanliga brottmål
där gärningsmannen har handlat i syfte att tillgodose
intresset av yttrande- och informationsfriheten.
Stockholm den 16 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)