Väljarnas förtroende för politiska partier och
partipolitiker är lågt och sjunkande. Orsakerna till detta är
säkerligen många. Politikens oförmåga att lösa de problem
som enligt alla opinionsmätningar betraktas som de
viktigaste, det vill säga miljöskadorna, är en. Politikers
avstånd från ''vanligt'' folk, är en annan.
Men det finns också en misstanke om att yrkespolitiker
skor sig på en verksamhet som skall utgöra ett
förtroendeuppdrag. Ett sätt att motverka misstron är att
politiker inte kan sitta kvar hur länge som helst, ett annat
att begränsa antalet uppdrag en person får inneha samtidigt.
Miljöpartiet har i sina stadgar regler som syftar till båda
dessa mål.
I vissa länder, bl.a. USA, har man dock gått längre.
Politiker utsätts innan de väljs för ingående utfrågningar om
förhållanden som kan ses som delvis privata, t.ex.
inkomstoch förmögenhetsförhållanden. I Sverige har
Miljöpartiet de gröna gått i spetsen för liknande granskning
genom att uppmana sina toppkandidater att tillhandahålla
full information om sin privatekonomi inför varje val. I
vissa fall har mp-kandidater hållit presskonferens varvid
hela årets självdeklaration gjorts tillgänglig för massmedia.
Som motivering på ett avslagsyrkande på ett antal
motioner med krav på riksdagens agerande för ökad politisk
etik skriver konstitutionsutskottet (1989/90:KU1):
''Det ankommer därför på partierna och ytterst väljarna
att tillse att deras företrädare i olika valda församlingar
utövar sina uppdrag på ett etiskt acceptabelt sätt.''
Miljöpartiet de gröna har försökt agera i linje med detta
uttalande och kommer att fortsätta därmed.
Icke desto mindre anser vi att det finns ett gemensamt
intresse hos alla politiska partier av att skapa en viss allmänt
godtagen etisk grundval för politisk verksamhet.
Riksdagens beslut, på förslag av miljöpartiet, att frångå ett
tidigare beslut om löneförhöjning för riksdagsledamöter
visar en ökad medvetenhet om att det finns ett samband
mellan förtroendet för politikers enskilda agerande och
förtroendet för politikens innehåll.
Ett första steg på väg mot en allmänt accepterad etisk
codex för politisk verksamhet kunde tas genom en
kartläggning av gällande praxis beträffande insyn, kontroll,
granskning och sanktioner i form av etiska kommittéer,
etiska normer, parlamentariska förhör etc. beträffande
höga politiska befattningshavare, i ett antal demokratier i
olika delar av världen. En sådan kartläggning skulle kunna
ske via Sveriges ambassader eller genom ett särskilt
uppdrag till forskare inom internationell politik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av
existerande regler eller praxis beträffande politisk etik i ett
antal olika demokratier.