Rättssäkerheten är den grund som demokratin vilar på. Allt det som görs i samhällets namn måste utgå från detta. Därför är det viktigt att myndighetsutövandet utövas med rättssäkerhet som rättesnöre samt att enskilda människor behandlas utifrån detta, oavsett om det gäller skattesystem eller vårdsystem.
Det måste också prövas, om vi sätter upp så rigida regler att rättssäkerheten blir åsidosatt. Enligt maktutredningen 1990 anser sig två och en halv miljon svenskar illa behandlade av myndigheterna. Det är illavarslande. Det behövs sunt förnuft i systemen. Orimligheter skapar misstro och motsättningar. Tjänstemännen, som företräder samhället måste åläggas större ansvar för rättssäkerheten.
Det finns många områden att lyfta fram, där rättssäkerheten måste vara stor t ex vårdområdet, skatteområdet, sociala området, byggnadsområdet osv. Men där har det också skett flagranta övergrepp. Vi ska i det följande belysa med exempel vad vi anser idag vara stötande i det svenska samhället och ett ingrepp där rättssäkerheten äventyras.
Vårdområdet
Alltför många människor har på ett upprörande sätt drabbats av patientförsäkringens ofullkomligheter. Människor har fått sina liv förstörda genom röntgenkontrastmedel. Människor har smittats av HIV i samband med blodtransfusioner. Trots att samhället varit den vållande har dessa människor fått föra en mångårig kamp för att få upprättelse. Den ersättning som samhället utbetalat har i många fall skett efter ett ekonomiskt schackrande som inte kan anses anständigt med tanke på att det handlar om människoliv.
Skatteområdet
Under senare år har specifika skattemål visat på behovet av en skattelagstiftning som garanterar den enskilde rättssäkerhet i det fall då myndigheterna beslutat fel. Hjortbergfallet var ett exempel där lagstiftningen inte kunde ge tillräckligt skydd. Halvar Alvgard har nu diskuterats under en lång tid, men fallet har inte fått sin rätta lösning. Bilhandlaren Alvgard ruinerades och vanärades på grund av myndigheternas felaktiga agerande och beslutsfattande. Beslutande rättsinstans har inte heller ansett att det är grav skada att ruinera och vanära, dvs att en människas hela liv slås i spillror. Samhället har därför inte ansett sig behöva betala ut något skadestånd! Detta är en rättssäkerhetsskandal som ställer krav på agerande här i riksdagen utöver vad som förevarit.
Vi kan också nämna fallet Kjell Hermansson, en varvsarbetare som blev ålagd att betala 100.000 kr i skatt på traktamenten han erhållit åtta år tidigare. Detta kunde han inte klara med sin egen ekonomi. Orsak till detta var att ett f d statligt bolag, Svenska Varv, felat. Detta har berörda myndigheter inte känt något som helst ansvar för.
Andra områden
Inom byggområdet är behovet stort för människor att få snabba beslut om byggnadslov med tanke på att detta för det mesta är kopplat till lånefinansiering. För ett företag kan det vara förödande att inte få veta vad som kan byggas eller inte. Det kan vara skillnaden mellan verksamhet och nedläggning. Samhället måste sätta upp regler som i första hand är till för medborgarna, inte för tjänstemännen.
På det sociala området kan det också vara avgörande för en människa eller en familj hur deras ärende hanteras.
Oavsett område är det viktigt att samhället tar sitt ansvar, där samhällets företrädare gjort fel och detta fel orsakat någon medborgare stor skada. Idag finns en generalklausul som skydd för statens önskemål om skatteintäkter. Den anser centerpartiet för övrigt ska tas bort. I stället för en sådan generalklausul anser vi att det behövs en omvänd generalklausul till skydd för medborgaren.
Generalklausulen är inte till för att mångmiljonbelopp ska kunna utgå till en person. Den är till för att skapa grundtrygghet även på rättssäkerhetsområdet. Riksdagen bör fatta ett principbeslut om en sådan generalklausul och ge regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till utformning av en sådan omvänd generalklausul.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omvänd generalklausul till skydd för enskilda människor,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en omvänd generalklausul.
Stockholm den 18 januari 1991 Görel Thurdin (c) Per-Ola Eriksson (c)