Då ett barn föds och en av föräldrarna är inskriven i
svenska kyrkan blir barnet automatiskt medlem i denna
statskyrka och har därefter ingen möjlighet att utan
målsmans tillstånd lämna kyrkan före 18 års ålder. Att
nyfödda barn ansluts till en organisation framstår som
synnerligen otillfredsställande och minst lika stötande är att
inte utträde tillåts ur kyrkan före myndighetsåldern.
En omyndig person har redan efter 15 års ålder rättslig
handlingsförmåga inom en rad områden och borde i
konsekvens härmed också fritt få välja eventuell
religionstillhörighet. Det otidsenliga med att man föds in i
ett trossamfund understryks ytterligare av att det finns
många föräldrapar med sinsemellan olika
religionstillhörighet. Mot denna bakgrund måste en dylik
anslutningsform betraktas som både förlegad och
kränkande för individens integritet. Det må i detta
sammanhang också erinras om att stora delar av Sveriges
riksdag har reagerat kraftigt mot andra typer av kollektiv
anslutning till organisationer.
Religionsfrihetens bestämmelser om medlemskap i
svenska kyrkan strider mot regeringsformens
portalparagraf om de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Av denna anledning har riksdagen tvingats införa en
övergångsbestämmelse till RF enligt vilken reglerna om
medlemskap i svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2
kap. 2
§ RF.
Eftersom svenska kyrkan uttalat att den inte anser att
det råder någon motsättning mellan regeringsform och
religionsfrihetslag, ett uttalande som står i klar strid mot
riksdagsbeslutet från 1976, kan man knappast förvänta sig
att någon annan inställning skall komma till uttryck från
kyrkans sida. I flera år har utskottet hänvisat till ett inom
svenska kyrkan pågående utredningsarbete avseende dop
och kyrkotillhörighet. I betänkande 1990/91:KU9 heter det
om detta utredningsarbete bl.a.: ''Det behövs nu
fördjupade studier och ett brett samtal kring dopets roll i
svenska kyrkan och ett målmedvetet och konkret
handlingsprogram för pastorala åtgärder som syftar till att
stärka dopets ställning.''
Av uttalandet framgår med all önskvärd tydlighet att
Svenska kyrkans centralstyrelse manar till fortsatt
grundlagsbrott, vilket borde föranleda en kraftig reaktion
från riksdagens sida. En övergångsbestämmelse får inte
permanentas, allra minst då ett medlemskap i en
organisation strider mot grundlagen.
På grund av den långa tid som förflutit sedan riksdagen
gjorde ett klart ställningstagande vad gäller denna
uppenbara motsättning mellan regeringsform och
religionsfrihetslag är det nu helt nödvändigt att riksdagen,
utan sidoblickar på ett långt utdraget och tydligen
motsägelsefullt kyrkligt utredningsarbete, ger tydliga
besked om sin inställning till regeringsformens frioch
rättighetsförklaring och dess förhållande till de nu gällande
medlemskapsreglerna.
Frågan om medlemskapet i en svensk statskyrka är ingen
inomkyrklig angelägenhet utan ett konstitutionellt problem
av stor principiell betydelse. Efter 12 års utredningsarbete
borde det vara helt uteslutet för konstitutionsutskottet att
ännu en gång avstyrka motionsyrkanden om frivilligt
medlemskap i svenska kyrkan med hänvisning till detta
inomkyrkliga utredningsarbete. Därför krävs nu omgående
ett riksdagsinitiativ med innebörden att individens egen
viljeyttring skall utgöra grunden för medlemskap i ett
trossamfund.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas i syfte
att undanröja motsättningen mellan 2 kap. 2
§ regeringsformen och religionsfrihetslagen.
Stockholm den 15 januari 1991
Bengt Silfverstrand (s)
Birthe Sörestedt (s)
Johnny Ahlqvist (s)