Sverige har en förödande mängd lagar, förordningar och regler. Inte sällan medför detta att enskilda människor behandlas orättvist eller allmänt hamnar i kläm.
Detta förhållande är i sig ett tillräckligt argument för att snarast minska omfånget på det svenska regelverket.
Tills detta har låtit sig göras behöver något göras snarast. Annars riskerar vi att under mellantiden få se ytterligare exempel på människor som drabbas. Den senaste tidens exempel är mer än tillräckliga.
Bilhandlare Alvgaard i Vimmerby
Behandlingen av bilhandlaren Halvar Alvgaard i Vimmerby är ett exempel på vad som kan kallas justitiemord. Det var 1981 som skattemyndigheterna vid en taxeringsrevision misstänkte att Halvar Alvgaard undanhållit stora summor från beskattning.
Vid två tillfällen anhölls Alvgaard och polisen företog husrannsakan, i såväl hans bostad som firma. Samtidigt ''säkrades'', d v s beslagtogs, en halv miljon kronor av hans medelbetalning. Som om inte detta var nog hölls också en presskonferens i Kalmar polishus, där Alvgaard utmålades som störste skattefifflaren i länet.
Hur det sedan gick är allmänt bekant. Bilhandlare Alvgaard friades, men hade lidit mycket stor personlig och ekonomisk skada. Ingen ersättning för vare sig ekonomisk eller annan skada har utgått från statens sida. Han har t o m krävts på ersättning för rättegångskostnaderna!
Att ett sådant förfarande strider mot såväl det allmänna rättsmedvetandet som sunt förnuft är allom bekant.
Anders Hermansson blev dubbelt bestulen
Sent på kvällen den 11 september gick två medelålders män med ett avsågat hagelgevär in i Anders Hermanssons närbutik på Klostergatan i centrala Jönköping och tvingade till sig 3 200 kronor.
Inte nog med det. Anders Hermansson måste betala 640 kronor i moms (20 procent), arbetsgivaravgifter 1 247 kronor (38.97 procent) och 1 280 kronor i inkomstskatt (40 procent).
Rånarna tog 3 200 kronor och skattemyndigheterna tar nästan lika mycket -- 3 167 kronor. Anders Hermanssons förlust blir totalt 6 367 kronor.
Att detta förfarande strider mot såväl det allmänna rättsmedvetandet som sunt förnuft är även det allom bekant.
Samhället ska ha regler som skyddar mot brott -- inte som ytterligare förvärrar skadan.
Lag om sunt förnuft
Jag har beskrivit två exempel på personer som råkat illa ut på grund av nuvarande regelverk. Det går att hitta många liknande exempel runt om i vårt land. Det står klart att vissa bestämmelser får till följd att orimliga effekter uppstår. Därför krävs det en lag som ser till att personer vid liknande tillfällen hålls skadeslösa.
Lagen, som med fördel kan heta ''Lagen om sunt förnuft'' kan ha följande inriktning:
Om en gällande lag eller regel visar sig uppenbart orättvis och strider mot allmänt rättsmedvetande och sunt förnuft skall den inte gälla. Den enskildes bästa ska då sättas före det allmännas.
Lagen ska tillämpas vid all myndighetsutövning mot enskild.
Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma förslag till lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar införa en ''lag om sunt förnuft'' i enlighet med vad som i motionen föreslagits.
Stockholm den 11 januari 1991 Jan Sandberg (m)