med anledning av redog. 1990/91:1 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Med anledning av justitieombudsmännens
ämbetsberättelse vill vi göra några påpekanden om
problem som enligt oss har uppdagats.

Problemen är av den arten att de enligt vårt
synsätt bör åtgärdas snarast.

De förändringar som vi anser högst berättigade
kommer bl a 
från JOs yttrande Dnr 409-1989 som handlar
om att länsstyrelsen i Hallands län inte gick till
åklagare med ett överskridande av ett satt
gränsvärde för Värö Bruks AB. Gränsvärdet ifråga
är satt av koncessionsnämnden för miljöskydd och
det överskreds kraftigt vid inkörning av nya
industrikomponenter. I JOs yttrande på sid 262 går
JO Ragnemalm igenom lagen som reglerar frågan
om åtalsväckande vid sådana överskridanden.

Lagen som reglerar detta är § 45 i
miljöskyddslagen samt förarbeten till denna, och
JO konstaterar att uttryck som: ringa fall,
bagatellartade förseelser, bagatellartade
överträdelser, m fl uttryck tycks uppfattas som
synonyma av dem som skall handlägga frågorna.

Det är enligt vår mening mycket olyckligt med
den typen av subjektiva formuleringar för ett
åtalsväckande. Vi i miljöpartiet de gröna har varit
pådrivande för att hela miljölagstiftningen skall ses
över och en parlamentarisk kommitté arbetar med
frågan, men det kommer att ta ganska lång tid för
dem att bli färdiga om arbetet skall bli bra.

Vår förhoppning är att vi skall kunna medverka
aktivt för att få en majoritet för en samlad och
radikal ''miljöbalk'' i denna kommitté. Vi
förutsätter också att så svårtolkade formuleringar
som det finns i § 45 i miljöskyddslagen inte återfinns
i den ''miljöbalk'' som vi hoppas att
kommittéarbetet resulterar i.

Vi anser dock att man med anledning av JOs
påpekande i årets ämbetsberättelse skall göra
förändringen i ovan nämnda paragraf redan nu.

Men problemet med att subjektivt tolka
paragraf 45 kommer att bestå för tjänstemän och
åklagare tills miljölagskommittén blir färdig med
sitt arbete och riksdagen fattar beslut om
förändringar. Vi anser att den relativt ringa
förändring som krävs av lagen är av sådan art att
den skall göras nu, både för tydlighetens och
rättssäkerhetens skull.

Det andra problemet, som rent generellt
kommer upp i JOs ämbetsberättelse, är frågan om
tjänstemännens kompetens i miljöjuridik både vad
det gäller länsstyrelsenivå och tjänstemän på de
lokala miljö- och hälsoskyddskontoren. Utan att
trampa någon enskild förvaltning eller tjänsteman
på tårna så läser vi tydligt fram att det finns ett stort
behov av ett utbildningsprogram för de nämnda
yrkesgrupperna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förtydligande text i miljöskyddslagens 45

§, så att de tolkningsproblem som JO har
påpekat i sin ämbetsberättelse undanröjs och syftet
med motionens ändringsförslag uppfylls,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
extra utbildningsinsatser i miljöjuridik för de
tjänstemän som arbetar med miljöfrågor på
länsstyrelser och kommuner.

Stockholm den 20 november 1990

Hans Leghammar (mp)

Åsa Domeij (mp)

Eva Goe s (mp)