Bland det viktigaste för oss kvinnor är att kunna gå
tryggt på gator och torg och inte behöva vara rädda för våld
och övergrepp.
I verkligheten känner dock många kvinnor stor rädsla
och oro!
Många äldre kvinnor vågar inte gå ut, särskilt inte under
kvällstid efter mörkrets inbrott. De vågar inte heller
använda allmänna kommunikationer. I praktiken isolerar
de sig i sina bostäder av oro för att bli utsatta för brott, bli
omkullknuffade av ''väskryckare'' eller på annat sätt
antastade. Detta gäller även på små orter.
Under 1990 anmäldes drygt 1,2 miljoner brott i vårt
land, sex gånger högre brottslighet än 1950. Därtill sker en
omfattande brottslighet som aldrig anmäls, inte minst i
hemmen. Den verkliga brottsligheten ligger på en betydligt
högre nivå än vad statistiken visar.
Den stora brottsligheten och särskilt våldsbrottsligheten
är i högsta grad en kvinnofråga. Särskilt allvarlig ur
kvinnosynpunkt är våldsbrottsligheten i hemmet som oftast
drabbar kvinnorna. Denna brottslighet syns för lite men
drabbar kvinnor och barn mycket hårt. Ofta präglas barnen
för livet.
Det finns ett stort mänskligt lidande bakom
brottsstatistiken. Därtill kommer den oro som särskilt
många kvinnor känner för att drabbas av brott -- en oro som
begränsar deras rörelsefrihet och påverkar deras
livssituation mycket negativt.
Att så pass många människor är rädda när de går ute i
våra tätorter är ett misslyckande för Sverige som
rättssamhälle! Att många kvinnor känner rädsla både
utomhus och i sina egna hem är en mycket viktig och
allvarlig kvinnofråga!
Viktigast att stärka familjen
Det krävs åtgärder på såväl kort som lång sikt för att
minska våldet i vårt land.
Viktigast är att stödja föräldrarna i fostrarrollen. Det
krävs en ny familjepolitik som underlättar för familjen att
välja livsform, hur man vill fördela och kombinera
vårdansvar och förvärvsarbete och att bestämma vilken
barnomsorg som passar de egna barnen bäst. En sådan
politik stärker familjen och föräldrarnas ansvar för barnen.
Nödvändigt är också att stärka skolans fostrande roll, att
förebygga missbruk, skärpa attityderna mot narkotikan,
motverka den glorifiering av våldet som finns till exempel i
filmer, videofilmer och spel och skapa opinion mot våldet.
Fler poliser
Att poliser syns ute betyder mycket för att få gatumiljön
trygg och lugn. Därför behövs fler fotpatrullerande poliser,
särskilt kvälls- och nattetid, och fler kvarterspoliser för att
minska brottsbenägenheten och öka människors trygghet.
Om en polis syns t.ex. på en plats, där ungdomar brukar
samlas, är det lättare för en äldre kvinna att passera. En
person som är ute för att stjäla, rycka väskor eller krossa
skyltfönster aktar sig om han ser poliser i närheten.
Avgörande är då om det finns tillräckligt många poliser.
Finns inte tillgång till utbildade poliser har man små
möjligheter att öka tryggheten på gator och torg!
Det råder dock en mycket stor brist på poliser. Att
regeringen underlåtit att ta brottsligheten på allvar har lett
till att man år efter år utbildat för få poliser. Situationen är
nu djupt oroande ur kvinnosynpunkt. Det är också djupt
otillfredsställande och förödande för allmänhetens tilltro till
polisen att flertalet anmälda brott inte föranleder någon
utredningsåtgärd från polisen.
Snabba åtgärder måste till! Polisens resurser måste
ytterligare förstärkas. Vi föreslår att 800 aspiranter antas till
polisutbildningen i stället för de 600 som regeringen
föreslår.
Det är också nödvändigt att frigöra utbildade poliser
från administrativa uppgifter så att de kan få arbeta med
rent polisiärt arbete. Vi föreslår därför att 600
administratörer anställs för att frigöra poliser.
Stöd till kvinnojourer
En stor grupp kvinnor är utsatta för våld eller hot om
våld och misshandel från sina nuvarande eller f.d. äkta män
eller samboende. För dessa kvinnor betyder kvinnohusen
och kvinnojourerna oerhört mycket. Där finns skydd,
förståelse, kunskap och engagemang. Där finns också hjälp
att bryta upp ur en ohållbar situation för att skapa en ny och
tryggare tillvaro.
Det är viktigt att kvinnojourerna inte är myndigheter
utan att deras verksamhet är baserad på frivilligt arbete. För
många kvinnor är detta avgörande för att de skall vilja söka
hjälp och skydd där.
Det finns all anledning för det allmänna att stödja
kvinnojourerna genom bidrag till lokalkostnader, telefon,
utbildning o.s.v. De frivilliga insatser som görs på
kvinnojourerna är mycket stora och de behöver stöd från
det allmänna för att klara sina utgifter och även för att orka
med ett många gånger påfrestande arbete. I dag är
bidragens storlek mycket varierande.
Även polisen måste dock kunna hjälpa kvinnor som är
utsatta för misshandel och hot. Polisen måste ha möjlighet
att rycka ut till hjälp men även kunna ge skydd i form av
bevakning i vissa fall. Att polisens resurser undan för undan
minskat, gör dessa kvinnors situation svårare.
Effektivt sekretesskydd
För många kvinnor är situationen så svår att de behöver
kunna byta vistelseort, bostad, arbete och till och med
personnummer för att känna sig trygga. De har rätt att
kräva ett absolut säkert och effektivt sekretesskydd så att
deras bostad och arbete inte avslöjas. I dessa fall måste det
även vara möjligt att byta personnummer.
Gällande regler innebär i sig inget hinder för att byta
personnummer. I praktiken är detta dock synnerligen svårt.
Vi anser att möjligheterna att byta personnummer måste
öka för förföljda kvinnor som är i behov av ett absolut
säkert skydd.
Enligt vår mening bör riksdagen inför den aviserade
propositionen om Ny folkbokföringslag uttala att
möjligheten att byta personnummer skall underlättas för
kvinnor som är förföljda och trakasserade.
Misshandelshotade kvinnor måste ofta flytta från
kommun till kommun därför att mannen ständigt flyttar
efter dem. Lagen om besöksförbud måste enligt vår mening
följas upp så att man kan överväga om ytterligare
straffskärpningar bör genomföras, t.ex. genom att tröskeln
för ingripande enligt lagen sänks. Vi anser också att lagen
om besöksförbud i vissa fall även skall kunna innebära
förbud för mannen att vistas i kvinnans nya hemkommun.
Strängare straff för våldsbrott
Våldsbrott är ett synnerligen allvarligt brott. Påföljderna
för misshandelsbrott är för milda. Många som döms för
misshandel slipper t.o.m. helt frihetsberövande påföljd.
Detta kan, inte minst när det gäller kvinnomisshandel,
uppfattas som att det inte är så farligt att misshandla en
kvinna.
Vi anser att detta är oacceptabelt. Kvinnor som utsätts
för våld måste känna att de har samhällets stöd. För de män
som slår måste tydligt markeras att detta är ett brott som
inte accepteras. Våldsbrott är allvarliga brott och detta
måste avspeglas i straffskalor och ådömda påföljder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1.att riksdagen beslutar att 800 aspiranter skall antagas
till polisutbildningen i enlighet med vad som i motionen
anförts,
2.att riksdagen beslutar att 600 administratörer skall
anställas för att frigöra utbildade poliser från administrativa
uppgifter i enlighet med vad som i motionen anförts,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om angelägenheten av att det
allmänna ger stöd till kvinnojourerna,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna att byta
personnummer,2]
3.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lagen om besöksförbud skall
följas upp,
4.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lagen om besöksförbud i vissa
fall även skall kunna innebära förbud för mannen att vistas
i kvinnans nya hemkommun.
Stockholm den 23 januari 1991
Ann-Cathrine Haglund (m)
Görel Bohlin (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Birgitta Rydle (m)
Margareta Gard (m)
Gullan Lindblad (m)
Inger Koch (m)
Margit Gennser (m)
Ingrid Sundberg (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Eva Björne (m)
Mona Saint Cyr (m)
Ing-Britt Nygren (m)
Birgit Henriksson (m)
Margaretha af Ugglas (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Sonja Rembo (m)