Välfärdssamhället skall fungera som en garanti för bl.a.
medborgarnas rättstrygghet. Den centrala funktionen för
brottsbekämpning bärs av rättsväsendet med polisen i
spetsen.
Nya modeller
Trots omfattande resursinsatser av både personal och
pengar är kriminaliteten oacceptabelt hög. Ytterligare
motåtgärder måste därför vidtagas. Men det är då dags att
tänka i nya banor och pröva nya modeller.
Rättssamhället är ju allas angelägenhet. Därför borde
staten stimulera sina medborgare att engagera sig i kampen
mot brottsligheten. Så sker också i många andra länder.
Grannsamverkan mot brott
I Sverige finns en organisation Våga Värna Varandra
(VVV) som utgår bl.a. ifrån att ansvarstagandet mot brott
varken kan eller bör begränsas till myndigheterna. Man vill
hos allmänheten öka viljan, förbättra kunnandet och
förstärka beredskapen då det gäller att komma till
medmänniskors hjälp, dels observera våld och andra brott
liksom tecken på att brott kommer att begås, dels varna
personer som kan antas bli utsatta för brott samt handla på
tidigast möjliga stadium för att förebygga, avvärja eller
stoppa brott. Man arbetar genom information,
opinionsbildning, utbildning och stöd genom att göra klart
för människor vad de bör kunna angående rättigheter och
skyldigheter, olika sätt att bedöma en kritisk sitution och
lämpliga handlingsalternativ. Däremot tar VVV helt
avstånd från tanken på medborgargarden. Organisationen,
som är religiöst och politiskt obunden, är rikstäckande och
lokala grupper är under bildande i landet.
VVV har nu initierat grannsamverkan mot brott på flera
ställen i landet. Till hjälp för startandet och vid drivandet
har VVV producerat ett omfattande material för
handledning. Intresset för grannsamverkan är glädjande
stort och dessutom i tilltagande.
Taxisamverkan mot brott
En annan samverkansmodell värd att pröva kan kallas
taxisamverkan mot brott. Idén har väckts av
Ängelholmspolisen Carl Erik Odd, som arbetar med
brottsförebyggande verksamhet.
Utgångspunkten är att om risken ökar för att
brottslingar upptäcks så verkar det brottsavhållande.
Taxi är igång dygnet runt och varje natt färdas
åtminstone några taxibilar av och till i bygden.
Taxichaufförerna skulle mot rimlig ersättning kunna svänga
förbi skolor och andra platser med stor risk för inbrott och
från sin bil skulle taxichauffören kunna utöva viss tillsyn.
Det har taxi inget emot. Chaufförerna känner staden och
dess invånare. Även ur den aspekten är förslaget bra. Blotta
vetskapen om detta samarbete skulle dämpa funderingar på
brott.
Modellens fördelar kan sammanfattas sålunda:
Upptäcktsrisken ökar markantKommunerna får en ökad
men ändå billigare tillsynEn i alla mindre kommuner
tillgänglig resurs tas i anspråk för ett värdefullt arbete
Tröskeln mot medborgargarden blir högreKommunernas
behov att köpa tjänster reducerasLokal taxi och lokal
polis uppnår ännu bättre samarbeteDen lokala
taxirörelsen får större förutsättningar att fortsätta sin
verksamhet även i mindre bygder
Angeläget försök
En bred samverkan mot brott är ett synnerligen
eftersträvansvärt mål i ett rättssamhälle. Samverkan mellan
grannar i samarbete med polisen är under positiv
utveckling.
Nu är det rätt tid att pröva vidgad samverkan mellan
taxirörelsen och polisen. Därför bör en försöksverksamhet
startas förslagsvis på lämplig ort inom Kristianstads län.
Vid behov får väl meddelas dispens från
Bevakningskungörelsens regler om kommunens rätt att
anlita extern hjälp för tillsynsuppdrag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet
med taxisamverkan mot brott startas inom Kristianstads
län.
Stockholm den 24 januari 1991
Bengt Harding Olson (fp)