Motion till riksdagen
1990/91:Ju817
av Nils T Svensson (s)

Ekobrottslighet


Under 1980-talets andra hälft intensifierades kampen
mot den ekonomiska brottsligheten. Eko-kommissionens
förslag som presenterades 1984 blev startpunkten för ett
omfattande arbete inom en rad områden i syfte att begränsa
den ekonomiska brottsligheten och dess skadeverkningar.
Polis och rättsväsende tillfördes ökade resurser,
lagstiftningen skärptes och större vikt lades vid utbildnings-
och informationsinsatserna.
Som en direkt följd av eko-kommissionens arbete angav
också statsmakterna ekobrottsligheten som ett prioriterat
område för polisen. I årets budgetproposition har detta
kommit till uttryck på följande sätt:
Polisens insatser när det gäller spaning och utredning bör
särskilt inriktas på våldsbrott, narkotikabrott samt
ekonomisk brottslighet och då särskilt sådana som hotar
stora samhälleliga värden såsom miljöbrottslighet.
I samband med att riksdagen fattade beslut på grundval
av eko-kommissionens förslag gav regeringen
brottsförebyggande rådet i uppdrag att utvärdera
insatserna. Utvärderingen är ännu inte avslutad.
Effekterna av den ökade insatserna mot
ekobrottsligheten var under de första åren positiva.
Utvecklingen tycks dock under senare år ha brutits och
ekobrottsligheten har på nytt ökat i omfattning. Ett tydligt
tecken på detta är det stora antalet konkurser. Inom vissa
branscher är problemen större än någonsin. Det gäller
exempelvis resturangbranschen. Den omfattande
skalbolagshärvan är ytterligare ett belägg för att den
ekonomiska brottsligheten har en betydande omfattning.
Samtidigt är samhällets resurser för bekämpandet av
ekobrotten otillräckliga. Det finns tendenser till att polisen
inte tillräckligt prioriterar denna brottskategori utan istället
minskar antalet poliser med uppgift att utreda ekobrott.
Denna utveckling måste brytas. Den ekonomiska
brottsligheten leder till en kraftig omfördelning i ekonomin
och den är också av en sådan omfattning ekonomiskt att den
får långt större verkningar på samhällsnivån än någon
annan typ av kriminalitet. Omfördelnings- och
jämlikhetspolitiken sätts ur spel och de ekonomiska
brottslingarna blir ett skattefrälse som kan hålla en helt
annan konsumtionsnivå än hederliga skattebetalare.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste på
nytt sättas i centrum för samhällets kriminalpolitiska
strävanden. Åtgärder bör övervägas inom de branscher där
problemen är som störst. Ökade resurser bör också tillföras
polis och åklagarmyndigheterna. Statsmakterna bör också
ge klarare riktlinjer till polismyndigheterna. Också
skattekontrollen bör skärpas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot
den ekonomiska brottsligheten.

Stockholm den 24 januari 1991

Nils T Svensson (s)