Under 1980-talets andra hälft intensifierades kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Eko-kommissionens förslag som presenterades 1984 blev startpunkten för ett omfattande arbete inom en rad områden i syfte att begränsa den ekonomiska brottsligheten och dess skadeverkningar.
Polis och rättsväsende tillfördes ökade resurser, lagstiftningen skärptes och större vikt lades vid utbildnings- och informationsinsatserna.
Som en direkt följd av eko-kommissionens arbete angav också statsmakterna ekobrottsligheten som ett prioriterat område för polisen. I årets budgetproposition har detta kommit till uttryck på följande sätt:
Polisens insatser när det gäller spaning och utredning bör särskilt inriktas på våldsbrott, narkotikabrott samt ekonomisk brottslighet och då särskilt sådana som hotar stora samhälleliga värden såsom miljöbrottslighet.
I samband med att riksdagen fattade beslut på grundval av eko-kommissionens förslag gav regeringen brottsförebyggande rådet i uppdrag att utvärdera insatserna. Utvärderingen är ännu inte avslutad.
Effekterna av den ökade insatserna mot ekobrottsligheten var under de första åren positiva. Utvecklingen tycks dock under senare år ha brutits och ekobrottsligheten har på nytt ökat i omfattning. Ett tydligt tecken på detta är det stora antalet konkurser. Inom vissa branscher är problemen större än någonsin. Det gäller exempelvis resturangbranschen. Den omfattande skalbolagshärvan är ytterligare ett belägg för att den ekonomiska brottsligheten har en betydande omfattning.
Samtidigt är samhällets resurser för bekämpandet av ekobrotten otillräckliga. Det finns tendenser till att polisen inte tillräckligt prioriterar denna brottskategori utan istället minskar antalet poliser med uppgift att utreda ekobrott.
Denna utveckling måste brytas. Den ekonomiska brottsligheten leder till en kraftig omfördelning i ekonomin och den är också av en sådan omfattning ekonomiskt att den får långt större verkningar på samhällsnivån än någon annan typ av kriminalitet. Omfördelnings- och jämlikhetspolitiken sätts ur spel och de ekonomiska brottslingarna blir ett skattefrälse som kan hålla en helt annan konsumtionsnivå än hederliga skattebetalare.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste på nytt sättas i centrum för samhällets kriminalpolitiska strävanden. Åtgärder bör övervägas inom de branscher där problemen är som störst. Ökade resurser bör också tillföras polis och åklagarmyndigheterna. Statsmakterna bör också ge klarare riktlinjer till polismyndigheterna. Också skattekontrollen bör skärpas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot den ekonomiska brottsligheten.
Stockholm den 24 januari 1991 Nils T Svensson (s)