Stödet till dem som råkat ut för brott har förbättrats
under den senare tiden. I regeringens budgetproposition
redovisas olika åtgärder som vidtagits för att förbättra
brottsoffrens situation. Trots detta är stödet fortfarande
otillräckligt. Särskilt oroande är det att kvinnojourer
tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av att samhällets
stöd är otillräckligt.
Fortfarande får de som drabbas av brott för lite eller
inget stöd alls. De som känner sig utsatta för brott känner
sig ofta kränkta och upplever sin situation som otrygg. Även
brott som kan upplevas som bagatellartade eller ringa kan
för många innebära stora påfrestningar. Reaktionerna hos
dem som blivit utsatta för brott kan vara många. Isolering,
rädsla för att gå ut, rädsla för att bo kvar i lägenheten,
otrygghet och chocktillstånd är vanliga reaktioner hos
brottsdrabbade personer. I sådana situationer är det viktigt
att någon tar kontakt med den brottsdrabbade så att de ges
möjlighet att tala med någon om det som hänt och om det
behövs hjälper till med olika praktiska frågor.
Det är angeläget att det finns en organisation och
medmänniskor som kan hjälpa och stötta dem som utsatts
för brott av olika slag. Dessa föreningar är ett mycket bra
komplement till kommunernas och landstingens åtgärder
och avlastar naturligtvis samhällets institutioner i mycket
hög grad. Utan dessa föreningars engagemang skulle
kommuner och landsting behöva bygga ut sin verksamhet
för att klara dessa uppgifter som nu i stället sköts av ideella
organisationer.
Det är glädjande att regeringen nu föreslår att
riksorganisationerna för brottsofferjourerna och
kvinnojourerna får ett organisationsbidrag för att bygga ut
och utveckla sin verksamhet. Tyvärr är problemet inte
enbart att det saknas jourer på många platser. De jourer
som fungerat har även de stora ekonomiska problem och
måste eventuellt lägga ner verksamheten. Det är därför
angeläget att finna former för ett årligt statligt
verksamhetsbidrag till brottsofferjourer och kvinnojourer i
likhet med det statliga aktivitetsbidraget till
ungdomsorganisationerna. Det statliga bidraget bör utgå
under förutsättning av att kommun och landsting bidrar
med samma summa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av årligt
verksamhetsbidrag till brottsofferjourer,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av årligt
verksamhetsbidrag till kvinnojourer.1]
Stockholm den 22 januari 1991
Margareta Persson (s)
Sylvia Pettersson (s)
Erkki Tammenoksa (s)
Barbro Evermo Palmerlund (s)
Anita Modin (s)
1 1990/91:So254