Enligt 6 § rättshjälpslagen beviljas fysisk person allmän
rättshjälp i rättslig angelägenhet om han/hon behöver
sådant bistånd.
I praxis tillämpas denna regel så att allmän rättshjälp i
allmänhet inte beviljas i ärenden hos
förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar. Det
anses att dessa myndigheter skall vägleda de rättssökande
och att behov av biträde, som tillvaratar sökandens rätt,
saknas.
Enligt miljöpartiet de grönas uppfattning är en stor del
av Sveriges befolkning mycket osäker i umgänget med
myndigheter och vet inte hur de skall bete sig för att få
ändring eller rättelse, om de inte är nöjda med
myndigheternas beslut. Många förstår inte ens ett beslut
och dess konsekvenser.
Om man vänder sig till myndigheten, så får man veta
vart man skall vända sig med ett överklagande, men inte hur
man skall skriva eller argumentera och än mindre hur man
hittar förarbetena till lagstiftning eller praxis eller
kommentarer om dess tillämpning. Dessa rättssökande har
inte heller råd till advokat.
I prop 1987/88:73 har departementschefen gjort vissa
uttalanden för att förbättra möjligheterna till allmän
rättshjälp. Vi anser dock att detta inte räcker, särskilt som
uttalandena inte ledde till någon lagändring. I många olika
slags ärenden, som nu inte omfattas av allmän rättshjälp,
finns behov av advokathjälp. Som exempel kan nämnas
skatteärenden, arbetsskadeärenden, sociala ärenden,
byggnadslovs- och planärenden samt vid felbehandling som
gjorts av läkare.
I skattemål har visserligen införts möjligheter att i vissa
fall få ersättning för ombudskostnader. I prop 1988/89:126
anfördes dock att de nya reglerna har karaktären av
undantagsregler.
Det är samhällets sak att se till att varje svensk
medborgare alltid skall ha rätt och råd att få sin sak prövad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättring
av rättshjälpen i ärenden hos förvaltningsmyndigheter och
förvaltningsdomstolar.
Stockholm den 25 januari 1991
Krister Skånberg (mp)