Syftet med rättshjälpslagen när den infördes 1973 var att ''rättshjälp skall ges i en sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl skulle vara förhindrad att tillvarata sina rättsliga intressen''. Undan för undan har rättshjälpen emellertid urholkats genom besparingar på anslaget.
Rättshjälpsavgifterna har höjts i sådan utsträckning att det blivit helt omöjligt att nå reformens syften. Stora rättsområden har också successivt undandragits från rättshjälpsområdet och förts över till försäkringssfären och styrs därmed av försäkringsbolagens vinstintressen.
Under många år har taxorna på rättshjälpsområdet kraftigt urholkats genom att inte höjas i takt med inflationen. Detta har medfört att det inte längre är attraktivt bland advokater att åta sig rättshjälpsärenden. Många advokater anser sig inte ha råd att arbeta med dessa ärenden. Detta är givetvis på sikt helt förödande eftersom rättshjälpsområdet under dessa förhållanden tenderar att bli ett slags juridikens B-område.
Domstolsverket hade i november 1990 beslutat om en taxehöjning för 1991 som ungefär motsvarade det gångna årets inflation. Regeringen beslutade i det läget att frånta domstolsverket bemyndigandet att besluta i dessa ärenden och fastställde höjningen till ett väsentligt lägre belopp.
Riksrevisionsverkets kommande utvärdering av 1988 års förändringar av rättshjälpslagen skall analysera kostnadsutvecklingen och möjligheterna att minska kostnaderna för rättshjälpen. RRV skall också utvärdera om den enskildes möjligheter att få juridisk hjälp i rättsliga frågor förbättrats genom de vidtagna förändringarna.
Vad som nu behövs är inte en utvärdering från riksrevisionsverket utifrån det av regeringen angivna kamerala perspektivet. En parlamentarisk utredning bör istället tillsättas med direktiv att göra en genomgripande översyn av rättshjälpslagen från den egentligen självklara utgångspunkten: hur kan principen om allas likhet inför lagen effektivt främjas med hjälp av denna lagstiftning?
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att göra en grundlig översyn av rättshjälpslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1991 Lars Werner (v) Berith Eriksson (v) Lars-Ove Hagberg (v) Bo Hammar (v) Margó Ingvardsson (v) Ylva Johansson (v) Bertil Måbrink (v)