Handläggningstider i ungdomsmål

Handläggningstiderna av ungdomsmål är oacceptabelt
långa. Trots att alla delar av rättsväsendet gjort insatser för
att prioritera utredning och lagföring av ungdomsmål är det
fortfarande inte ovanligt att tiden för förundersökning
omfattar flera månader. Den tid som åtgår från
brottsupptäckt till dess att rättsprocessen avslutas blir
därmed så utdragen att den menligt inverkar på
möjligheterna att tillrättaföra den unge.

Ungdomar är beroende av klara och entydiga regler.
Samhället måste därför tydligt ange de normer som ska
upprätthållas och ange de sanktioner som följer i de fall
normerna överträds. Reaktionerna måste komma i nära
anslutning till överträdelsen.

Rättsväsendets handläggning av ärenden där unga
människor misstänks för brott måste därför vara snabb och
utföras i omedelbar anslutning till brottet.

När det gäller handläggningstiden i domstol skall
väntetiden numera normalt inte överstiga två veckor. Inom
domstolsväsendet prioriteras således ungdomsmålen före
andra mål.

Även inom polis- och åklagarväsendet ska ärenden där
ungdomar är inblandade handläggas skyndsamt.
Utredningstiderna avseende dessa mål varierar dock
avsevärt och månadslånga väntetider är inte ovanliga.

Mot bakgrund av de positiva erfarenheter som
handläggningstiderna i domstol givit, finns det enligt min
mening nu anledning att gå vidare. Den tid som kan
accepteras från brottsupptäckt och till det att
förundersökningen i normalfallet är avslutad och beslut om
åtal fattas bör därför anges av riksdagen.

Riksdagen bör därför av regeringen begära förslag
innebärande att handläggningstiden avseende
förundersökning i normalfallet begränsas till en månad när
det gäller ungdomsmål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
förundersökningstiderna av ungdomsmål i normalfallet
begränsas till en månad.

Stockholm den 24 januari 1991

Gunilla André (c)

Marianne Andersson (c)i Vårgårda