Underrättelse till föräldrar vid ungdomsbrott

Brottsligheten ökar. Sedan 1950 har antalet
polisanmälda brott mer än sexdubblats. Brottsligheten
bland ungdomar l5--20 år är relativt sett högre än bland
andra åldersgrupper. Ungdomsbrottsligheten är dock större
än dessa siffror visar eftersom antalet brott begångna av
barn och ungdomar under 15 år är okänt. De registreras ej.

Denna utveckling måste vändas.

De flesta ungdomar fortsätter inte med brottslig
verksamhet. För dem räcker det med obehaget att bli
upptäckt för att de ska sluta. För andra däremot är
samhällets signaler inte nog tydliga. När man gång på gång
kan ertappas med brott utan påföljd får man lätt
uppfattningen att brott inte är särskilt allvarligt. Här krävs
kraftfullare åtgärder från samhällets sida. Det måste finnas
ett omedelbart samband mellan straff och påföljd. Den
unge måste ställa till rätta efter sig och även konfronteras
med brottsoffret om denne själv vill.

Polisen måste samarbeta med föräldrarna när det gäller
utredning av ungdomsbrott. Idag finns ingen lagstadgad
skyldighet för polisen att informera föräldrarna när deras
barn begått ett brott. Detta sker oftast via de sociala
myndigheterna vilket kan ta tid. De allra flesta föräldrar vill
delta i arbetet för att förhindra att deras barn begår nya
brott.

Enligt vår uppfattning är det inte rimligt att föräldrarna
i många fall är de som sist får veta att deras barn begått ett
brott. Endast när en underrättelse till föräldrarna skulle
vålla barnet uppenbar skada ska underrättelse kunna
underlåtas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om en sådan lagändring att polisen
blir skyldig att underrätta föräldrarna när deras barn begått
ett brott.

Stockholm den 23 januari 1991

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda

Birger Andersson (c)