Den allmänna rättshjälpen har i praktiken avskaffats vid
angelägenhet rörande bodelning. Villkor har uppställts,
som i de flesta fall har avskaffat stödet till den svagare
parten i detta avseende.
Det höga skattetrycket och missgynnandet av ägandet i
vårt land gör det också jämförelsevis svårt att bygga upp en
ekonomisk trygghet, en buffert för kriser. Ändå är det som
skall delas väsentligt för den som skall starta på nytt efter
ett havererat äktenskap. Det är dyrt att sätta bo.
Effekten är att många kvinnor fråntagits den
ekonomiska möjligheten att kämpa för sin rätt. Mannen
drabbas mer sällan av lagstiftningen, eftersom han i flertalet
fall får sitt ägande skyddat mot rättsprövning genom
nuvarande lagstiftning.
Argumentationen att staten inte skall låna ut medel eller
bidra till att förhållandena mellan makar regleras på ett
någorlunda rättvist sätt synes synnerligen haltande. Skall
det faktum att människor är makar förhindra att staten
medverkar till en lagenlig reglering av medborgarnas
ekonomiska förhållanden? Det är en klar diskriminering av
familjen och äktenskapet. Staten bidrar till att reglera de
ekonomiska förhållandena mellan andra individer. Oavsett
vilken sorts egendom det gäller, eller kontrahenternas
hudfärg, ras, kön eller civilstånd bör staten ha samma
ansvar gentemot alla människor utan diskriminering.
Det handlar här ofta om kvinnor som inte har några
andra möjligheter att finansiera ett rättsligt ombud än
genom allmän rättshjälp. Vid de beslut om ändringar av
rättshjälpslagen som vidtagits har den fattigare makens
speciella ekonomiska problem vid bodelning negligerats,
trots att äktenskapsrättsjurister i pressen belyst
svårigheterna. Om staten inte ens är beredd att låna ut
medel för senare återbetalning, för att nå rättvisa i dessa
fall, förefaller det som staten inte bedömer det så angeläget
att de drabbade grupperna får rättvisa förhållanden.
Kriterierna för allmän rättshjälp bör sättas så att den
som vill få sin sak rättsligt prövad skall ha möjlighet att få
det. Inte minst viktigt är det när det handlar om större delen
av den aktiva tiden i livet, tid som svårligen kan tas igen. I
många fall har dessa kvinnor använt sin kraft till arbete i
hem och familj. Det leder till ny arbetskraft, ett arbete som
samhället därmed tillgodogör sig.
Den översyn av rättshjälpslagen (RHL) som för
närvarande görs bör leda till att möjligheten åter öppnas att
vid bodelning i samband med skilsmässa får ett temporärt
ekonomiskt stöd i form av rättshjälp.
I framtiden borde tillfälligt ekonomiskt stöd från
stat/kommun (som exempelvis rättshjälp, socialbidrag,
bosättningsbidrag med mera) oftare ges i form av lån.
Makar med bodelningsproblem bör inte ha sämre möjlighet
att få rättshjälp än andra med juridiska problem. En
förbättring som inte leder till samma rättigheter för makar,
det vill säga fortsatt diskriminering, om än i lindrigare form,
skulle vara otillräcklig. Makar bör helt inbegripas i RHL,
varför 8 § 1 st, pkt 7, RHL, som stadgar särskilda skäl med
hänsyn till boets beskaffenhet och makarnas personliga
förhållanden, bör upphävas. Denna inskränkning
omöjliggör rättshjälp vid bodelning utom i undantagsfall.
Personer som saknar hemförsäkring eller rättsskydd
drabbas särskilt. Paragraf 8, punkt 7 RHL bör snarast
avskaffas.
Det synes vara en allmän humanitär självklarhet i de
flesta europeiska länders lagstiftning att ge denna
möjlighet. Rättshjälp vid bodelning finns till exempel i
Belgien, Frankrike, Schweiz, Nederländerna, Tyskland och
England. I USA finns denna service genom samarbete
mellan de juridiska fakulteterna och advokatbyråerna. Det
finns inget skäl att Sverige, som berömmer sig så av en
jämställd lagstiftning, skall fortsätta att vara underutvecklat
i detta avseende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i rättshjälpslagen att inskränkningen vad avser
bodelning mellan makar avskaffas.
Stocholm den 17 januari 1991
Charlotte Cederschiöld (m)
Göthe Knutson (m)
Margit Gennser (m)
Inger Koch (m)