I ett rättssamhälle är det mycket viktigt att kriminella
övergrepp handlägges skyndsamt inom rättsväsendet.
Särskilt angeläget är detta när brottmålet gäller underåriga
personer.
Gällande lag stadgar förtur för mål med underåriga
lagöverträdare. Men regler saknas för sådana fall då den
underårige är brottsoffer/målsägande. Även om det är stor
skillnad i rättsligt hänseende mellan gärningsman och
brottsoffer bör förtur gälla även i målsägandesituationen.
Detta kan motiveras av flera goda skäl. Rent juridiskt är det
ofrånkomligt att bevismöjligheterna kraftigt försämras vid
dröjsmål med lagföringen. Men framför allt är det
lättbegripligt från rent mänsklig synpunkt att barn och
ungdomar som brottsoffer far särskilt illa av en långt
utdragen ovisshet genom fördröjd rättsprocess.
Rättsväsendet kan behandla dessa brottmål med
underåriga med förtur utan stöd av lag men med hänsyn till
sakens angelägna natur bör en uttrycklig lagregel införas,
som stadgar förtur för brottmål där underårig är
målsägande i varje fall vid brott mot brottsbalken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagreglerad förtur av brottmål
med underårig målsägande.
Stockholm den 14 januari 1991
Bengt Harding Olson (fp)