En tingsrätt dömde en person för bl.a. rån till
skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, s.k.
kontraktsvård. Enligt särskild föreskrift skulle personen
underkasta sig vård på behandlingshem enligt en av
skyddskonsulenten ombesörjd behandlingsplan. I domen
förordnade tingsrätten att vederbörande skulle kvarbli i
häkte till dess han överlämnades för föreskriven
kontraktsvård.
Enligt justitieombudsmannen -- som i annat
sammanhang tog del av vederbörandes
behandlingsjournal -- hade det inte varit möjligt för
tingsrätten att förordna om fortsatt häktning i det
förevarande fallet. Emellertid uttalade JO förståelse för
motivet för häktningsbeslutet nämligen att tingsrätten velat
säkerställa att personen i fråga verkligen infann sig på
behandlingshemmet. (JO:s ämbetsberättelse 1990-1991.)
Enligt min mening bör tingsrättens förfarande
''legaliseras''. Även om kontraktsvård förutsätter
frivillighet och samtycke, är det ändå från rättsordningens
synpunkt angeläget att säkerställa att vården kan taga
sin början på avsett sätt. Utan sådant förordnande om
häktning kommer den dömde att 'släppas ut på gatan'' med
de olika risker som kan vara förenade härmed.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring av
rättegångsbalken att häktning får ske i avbidan på att i
skyddstillsynens form beslutad kontraktsvård kan påbörjas.