En av hörnstenarna i vårt statsskick är att den dömande
makten skall utövas av skickliga, kompetenta, oavhängiga
och oväldiga domare. Domarkåren är rättsstatens sista
utpost.
Efter vilka kriterier sker hos oss utnämning av domare?
Vem tillkommer utnämningsmakten? Finns det någon
garanti för att utnämningsmakten icke missbrukas -- det är
den fundamentala frågan som motionen handlar om.
Domartjänsterna kan indelas i tre grupper med hänsyn
till tillsättningsförfarandet. Till den första gruppen hör
bland andra justitieråd och regeringsråd
(verkschefstjänster och liknande). Till den andra
gruppen hänförs bland andra lagman i hovrätt och lagman i
de tre största tingsrätterna (anmälningstjänster). Till
den tredje gruppen räknas hovrättsråd, lagman i annan
tingsrätt, chefsrådman och rådman
(förslagstjänster).
Det är endast beträffande förslagstjänsterna -- den
tredje gruppen -- som granskning och meritvärdering äger
rum med tillgodoseende av de självklara kraven på
offentlighet och insyn. Så sker genom en särskild
tjänsteförslagsnämnd. En annan sak är att även den
nämnden bör befästa sin opartiskhet genom att
ordföranden i Sveriges advokatsamfund får säte och
stämma i nämnden.
Den som utnämns till justitieråd, lagman i hovrätt eller
lagman i Stockholm, Göteborg och Malmö behöver
följaktligen icke få sina meriter underkastade den
granskning och värdering som vederfars den som söker
befattning som lagman i annan tingsrätt eller som
hovrättsråd. Den påtalade olikheten är självfallet ytterst
otillfredsställande från objektiv synpunkt. Den borde
därför vara omöjlig att försvara. Tjänsteförslagsnämnden
skall ju vara en garant för att utnämningar sker utan
ovidkommande hänsyn och på ett från
rättssäkerhetssynpunkt oantastligt sätt -- för att återge vad
departementschefen yttrade i propositionen l989/90:79 om
domarbanan och meritvärderingen vid tillsättning av
domartjänster. Frågan kvarstår emellertid som obesvarad
varför departementschefen med denna klarsynta inställning
avstod från att utrusta nämnden med befogenheten att
hävda dessa principer även vid övriga
domartillsättningar.
Även från rent konstitutionella synpunkter är det
angeläget att åstadkomma sådana garantier att den
verkställande makten kan frigöra sig från varje form av
misstanke att utnämningsmakten missbrukas på något sätt.
''Caesars hustru får ej ens misstänkas.'' Här finns olika
möjligheter. I USA ankommer det på senaten att godkänna
viktiga domarutnämningar. Hos oss har framförts tanken att
''ordinarie domartjänst skall tillsättas i turordning så, att
regeringen tillsätter tjänsten första gången den blir ledig,
andra gången tillsätts tjänsten av riksdagens lagutskott och
tredje gången tillsätts den av Sveriges advokatsamfund, och
så vidare i samma följd''; förslag till ny grundlag l988 av
bland andra den nyligen bortgångne Gustaf Petrén, Timbros
förlag. En ytterligare möjlighet är att regeringen icke skall
äga frångå eller gå utanför tjänsteförslagsnämndens förord,
som då om möjligt skall omfatta tre namn; i nämnden skall
då ingå ordföranden i Sveriges advokatsamfund. Andra
lösningar kan säkert finnas. Utgångspunkten bör emellertid
vara att genom medverkan utifrån säkerställa en så
fullödig domarkår som möjligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i förfarandet vid tillsättning av domartjänster som
förordats i motionen.