Bekämpandet av ekonomisk brottslighet ges sedan flera
år hög prioritet av riksdag och regering -- i budgeten. Men
polis- och åklagarmyndigheter visar inte samma
beslutsamhet och handlingskraft när det gäller att
genomföra politikernas goda avsikter i praktiken -- man gör
för lite åt problem som växer. På många håll läggs
utredningar om ekonomisk brottslighet åt sidan, särskilt när
det gäller mera avancerad brottslighet. Poliser och åklagare
som skulle ha sysslat med att utreda ekonomisk brottslighet
används för andra ändamål. Vissa tjänster är helt enkelt
obesatta, man har inte anställt någon.
Som skäl för att man inte gör mer uppger man bristande
resurser, ökad brottslighet, svårare brottsutredningar eller
att annan brottslighet är mera angelägen att utreda och
bestraffa än ekonomisk brottslighet. Risken för upptäckt
och straff vid ekonomisk brottslighet är idag nästan
försumbar -- om inte brottet är av tämligen enkel
beskaffenhet och rör små belopp. De stora och svåra
ekonomiska brottslingarna klarar sig, medan de små
straffas. Den ekonomiska brottsligheten här i landet rör sig
sammanlagt om flera miljarder kronor om året. Under
senaste året har också antalet konkurser ökat i betydande
grad. Sakkunniga på området misstänker att en stor del av
konkurserna har samband med ekonomisk brottslighet.
Avancerad ekonomisk brottslighet kan också ha
förgreningar utomlands och till annan svårartad
brottslighet, t ex narkotikabrott.
Några grundläggande fel i lagstiftningen har inte
påpekats från polis- eller åklagarhåll när det gäller
ekonomiska brott. Inte heller tycks det råda någon brist i
de resurser som riksdagen ställt till förfogande för polis och
åklagare. Lösningen på problemet måste alltså sökas på
annat håll.
Den här utvecklingen kan inte få fortsätta!
Bekämpandet av ekonomisk brottslighet måste drivas med
kraft och uthållighet och med effektiva medel, med
användande av de resurser som riksdagen ställt till
förfogande. Regeringen bör snarast se till att så sker och
informera riksdagen om vilka förbättringar som kan göras
och när ekonomisk brottslighet kan förväntas bli bekämpad
på ett effektivt sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effektivt ingripande mot
ekonomisk brottslighet.
Stockholm den 25 januari 1991
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Krister Skånberg (mp)
Elisabet Franzén (mp)