Säkerheten i trafiken är beroende av många olika
faktorer. En väsentlig olycksrisk är alkoholförtäring i
trafiksammanhang. Onykterheten i den svenska trafiken är
med internationella mått mätt mindre än i andra jämförbara
länder. Det är säkerligen många bidragande orsaker till att
så är fallet.
En väsentlig faktor bakom den relativt sett gynnsamma
situationen torde vara att Sverige tidigt fick en
promillelagstiftning, som innebar att körning i
alkoholpåverkat tillstånd, därest alkoholhalten i blodet
uppnådde viss nivå, regelmässigt resulterade i frihetsstraff.
Domstolarna tillämpade lagen mycket konsekvent, vilket
medförde att förutsebarheten av fängelsestraff var stor.
Denna lagstiftning, och tillämpnigen av den, i kombination
med informativa insatser har resulterat i att allmänheten
kommit att betrakta onykterhet i trafiken som ett mycket
allvarligt brott. Sverige har kommit att bli ett föredöme när
det gäller att bekämpa trafiknykterhetsbrott.
Den senaste revideringen av
trafiknykterhetslagstiftningen har emellertid lett till en
oroande utveckling. Synen på trafiknykterhetsbrott håller
snabbt på att ändras. Tillämpningen av frihetsstraff även vid
mycket höga promilletal minskar kraftigt. Man skulle
möjligen kunna ha en viss förståelse för detta, därest annan
påföljd som den tilltalade och omgivningen fann lika
kännbar, kom till användning. Skyddstillsyn i kombination
med bindande föreskrifter att följa en behandling skulle
säkerligen i vissa fall ha god individual preventiv verkan och
också vara acceptabel ur synpunkten att förebygga denna
typ av brott. Men i rättstillämpningen har nu i ökad
utsträckning villkorliga domar kommit att dömas ut även
vid mycket höga promilletal. Denna tolkning av lagen var
det nog få som förutsåg.
Tydligen ger den nuvarande lagstiftningen, tillsammans
med förarbetena, möjlighet till en tillämpning, som inte
bara strider mot allmänhetens rättsuppfattning utan också
mot de försäkringar som under lagstiftningsprocessens gång
gavs att det inte skulle innebära en mildare syn på
rattfylleribrott i förhållande till tidigare praxis.Det är viktigt
att den rättsliga processen understryker att rattfylleri är ett
allvarligt brott, och då är valet av påföljder viktigt.
Villkorliga domar vid här ifrågavarande brott är
oacceptabla också från andra utgångspunkter. Sådana
påföljder skall endast tillämpas därest fara för fortsatt
brottslighet ej föreligger. Ifråga om rattfyllerister kan sägas
att faran för nya körningar i alkoholpåverkat tillstånd alltid
är för handen.
För trafiksäkerheten är det viktigt att den nuvarande
trenden i tillämpningen av den nya rattfyllerilagstiftningen
snarast bryts. Om detta ej kan ske på administrativ väg är
det viktigt att göra sådana förändringar i lagen att
rattfylleriets straffvärde återställs och att därmed
påföljderna blir så kännbara att lagen även fortsättningsvis
får en tillräcklig allmänpreventiv effekt. Trafiksäkerheten
behöver detta stöd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillämpningen av den nya
lagstiftningen angående rattfylleri.
Stockholm den 25 januari 1991
Karin Israelsson (c)
Isa Halvarsson (fp)
Gudrun Norberg (fp)