Varje år begås i Sverige ett mycket stort antal olovliga
körningar enligt 3 § trafikbrottslagen (1951:649). De
personer som gör sig skyldiga till olovlig körning utgör i de
flesta fall en trafikfara.
Den sedan år 1987 gällande bestämmelsen om
förverkande av fordon i 7 § trafikbrottslagen har inte ökat
respekten för denna lag.
Värdena på de förverkade fordonen har enligt en av
riksåklagaren genomförd undersökning i allmänhet varit
låga -- mellan 500 och 6 000
kronor. De förverkade fordonen har därigenom lätt
kunnat ersättas genom förvärv av andra fordon.
Riksåklagarens undersökning har visat att de personer
från vilka förverkande skett tidigare dömts för trafikbrott
vid ett flertal tillfällen och att varje lagföring avsett flera
trafikbrott.
Det händer ofta att personer som blivit stoppade av
polisen och rapporterade för olovlig körning sätter sig i
bilen direkt därefter och fortsätter färden. Inte sällan
inträffar det också att personer som åtalats för olovlig
körning helt ogenerat själva kör bil till och från
rättegången.
Maximistraffet för olovlig körning är idag fängelse i sex
månader. För att öka respekten för stadgandet i 3 §
trafikbrottslagen bör straffet för detta brott höjas till
fängelse i ett år. Genom en sådan höjning blir det också
möjligt att tillgripa exempelvis anhållande och häktning om
det visar sig att den misstänkte trots förverkande inte kan
avhållas från att fortsätta sin brottsliga verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att höja straffsatsen för olovlig
körning i enlighet med vad som anförts i motionen.