År 1980 anmäldes ca 35 000 snatterier, år 1989 drygt 59
000. Det är svårt att uppskatta det totala värdet av de varor
som årligen snattas. År 1989 var omsättningen i handeln ca
260 miljarder kronor. Det totala svinnet uppskattas av
handelns företrädare till ca tre procent, varav minst en
procent, d.v.s. 2,6 miljarder, anses vara hänförligt till
snatteri. I vissa varuhus i Stockholm uppgår svinnet till flera
tiotusentals kronor per dag. I en Metrobutik i Tensta
utanför Stockholm tillgrips varor för 1 000 kronor i timmen.
I genomsnitt grips en person var tredje timme för stöld eller
snatteri. Allmänt gäller att såväl butikernas läge som
sortiment spelar stor roll för svinnets omfattning.
Många butiksägare är mycket oroade över utvecklingen.
Det är emellertid ytterst konsumenterna som förlorar på
snatterierna. Affärsinnehavarna tvingas ju kompensera sig
för stulen egendom och höjer priserna på varorna.
Ofta straffritt att snatta
Snatteri kan beskrivas som ett mindre allvarligt fall av
stöld. Enligt brottsbalken kan snatteri leda till böter eller
fängelse i högst sex månader. Oftast är det värdet av den
stulna egendomen som bestämmer om brottet skall anses
som stöld eller snatteri. Värdegränsen går för närvarande
vid 800 kronor.
Det är emellertid inte troligt att en snattare som
upptäcks och polisanmäls får något straff. En polisman har
nämligen rätt att lämna s.k. rapporteftergift och nöja sig
med ett påpekande till den felande. Detta kan ske om det
enligt polismannen är uppenbart att endast böter skulle
komma att utdömas och brottet verkar obetydligt.
I praktiken beviljas nästan undantagslöst
rapporteftergift om det snattade föremålet är värt mindre
än 50 kronor. Om polismannen nöjer sig med en erinran till
snattaren sker inte någon registrering av brottet. Om
snattaren konsekvent begår nya stölder på annan plats och
begränsar sig till varor värda mindre än 50 kronor finns goda
möjligheter för honom att helt straffritt begå brott vid
upprepade tillfällen, eftersom han grips av olika poliser.
Det är inte säkert att något straff följer även om
polisrapport upprättas och överlämnas till åklagare. En
åklagare har nämligen enligt rättegångsbalken rätt att
meddela åtalsunderlåtelse. Detta kan bl.a. ske under
förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt
intresse inte åsidosätts och det kan antas att brottet bara kan
leda till böter. Allmänt uttryckt gäller att åtal bör underlåtas
om åklagaren finner att brottet vid en samlad bedömning
kan anses ha ringa straffvärde. Det tillgripnas värde har
betydelse vid den bedömningen. Ju lägre värdet är desto
starkare skäl för åtalsunderlåtelse.
Majoriteten av de personer som trots allt straffas för
snatteri åläggs böter. Detta sker antingen genom att
åklagaren utfärdar s.k. strafföreläggande eller genom dom
i domstol. De stora flertalet bötesstraff utfärdas i form av
strafföreläggande.
Det börjar med en nål och slutar med en silverskål
Många ungdomar som snattar beviljas åtalsunderlåtelse
med stöd av lagen om unga lagöverträdare. Normalt föregås
åtalsunderlåtelsen då av socialutredning och kontakt med
åklagare.
Goda möjligheter finns således för ungdomar att utan
påtaglig reaktion från samhällets sida grundlägga ett
brottsligt beteende. Mycket talar för att denna erfarenhet
påverkar många ungdomars syn på allvarligare brottslighet.
Nära hälften av alla brottsbalksbrott består av olika former
av stöld. 41 % av gärningsmännen vid inbrott är 20 år eller
yngre. Det är oftast yngre personer som förövar
biltillgrepp.
Snatteri får inte accepteras
Det är allvarligt om ungdomar får uppfattningen att vissa
former av stöld är acceptabelt. Samtidigt måste konstateras
att snatteri förekommer i alla ålderskategorier. Det finns
butiker som i stor utsträckning gripit pensionärer -- ofta
stamkunder -- för snatteri.
Det finns undersökningar som visar att allmänheten har
en bristande kunskap om att snatteri är brottsligt.
Stöldundersökningen Stöld i butik (SOU 1982:39)
redovisade en undersökning av SCB gällande synen på
snatteri. På frågan ''Tror du det är straffbart att snatta en
vara som kostar mindre än 20 kronor?'' svarade endast ca 40
procent att de var medvetna om att gärningen var straffbar.
Beloppet 20 kronor sammanhänger med att denna summa
vid tiden för undersökningen var bestämd som gräns för
rapporteftergift.
Det finns även mycket som talar för att det existerar en
grupp professionella butikstjuvar som svarar för en stor del
av stöldsvinnet.
Riksdag och regering måste på olika sätt klart deklarera
att snatteri är en form av stöld som i likhet med andra
stöldbrott inte kan godtas. För att budskapet skall nå fram
krävs bl.a. lagändringar vad gäller påföljder, skiftande
åtgärder från olika myndigheter och en aktiv
opinionsförmedling i familj och skola. Slutligen måste även
handeln på olika sätt försvåra förutsättningarna för
snatteri.
Snabba och konsekventa straff för snattare
Stöldutredningen Stöld i butik föreslog bl.a. att det
skulle införas ett system med ordningsföreläggande vid
snatteri, d.v.s. det skulle ske en överflyttning av besluten
från åklagarna till polisen. I ett stort antal fall borde ett
ordningsföreläggande kunna utfärdas och godkännas i
omedelbar anslutning till brottet. Ordningsföreläggande
skulle användas vid okomplicerade, erkända snatteribrott
som lämpade sig för en förenklad hantering. Om snatteriet
skilde sig från normalfallet, exempelvis genom att en
särskilt raffinerad metod användes eller om värdet av det
stulna överskred 200 kronor, skulle ärendet på sedvanligt
sätt handläggas av åklagaren. Ordningsbot skulle utfärdas i
form av dagsböter som borde stå i proportion till det stulnas
värde.
Vi anser att det system utredningen föreslog i princip är
bra. Det kan visserligen hävdas att införande av
ordningsbot kan ge intryck av att snatteri av lagstiftaren ses
som ett ''bagatellbrott''. Detta är givetvis en nackdel. Mot
detta skall dock ställas att det har ett särskilt värde om
straffet för ett brott kommer snabbt.
Ett system med ordningsbot skulle uppfylla det kravet. I
och med att endast erkända brott skulle föranleda
ordningsbot bör rimliga rättssäkerhetskrav vara
tillgodosedda.
Utredningen föreslog också att polismän skulle ha kvar
sin rätt att meddela rapporteftergift. I denna fråga har vi en
avvikande uppfattning. Det är tänkbart att systemet med
rapporteftergift bör finnas kvar, men i så fall måste
tillämpningsområdet minskas drastiskt. Vi menar att om
statsmakterna anser att vissa handlingar inte skall föranleda
någon påföljd skall de inte heller vara kriminaliserade. När
det gäller snatteri skall enligt vår mening rapporteftergift
kunna ske endast undantagsvis. Skall vi hejda ökningen av
snatteribrotten måste de konsekvent bestraffas.
Allmänheten måste veta att på snatteri följer straff.
Minskat utrymme för åtalsunderlåtelse
Det är vidare nödvändigt att skärpa reglerna vad gäller
åtalsunderlåtelse. Nu måste en ändring ske.
Utgångspunkten skall vara att brott alltid skall följas av en
reaktion från det allmännas sida.
Det finns också anledning att överväga gränsen mellan
snatteri och stöld som i normalfall för närvarande är 800
kronor. Med en lägre värdegräns blir påföljden hårdare för
den som stjäl varor för högre belopp eftersom brottet då
rubriceras som stöld. En sådan ändring skulle öka respekten
för normen att samhället inte tolererar stöld.
Som ovan anförts finns en oroande tendens att
ungdomar i ökad utsträckning gör sig skyldiga till snatteri.
När det gäller ungdomar under 15 år är något straff inte
aktuellt. Det är då av största betydelse att det sker en
kontakt mellan polis och sociala myndigheter och den unges
föräldrar. De sociala myndigheterna måste i ökad
utsträckning -- i förening med föräldrarna -- inskärpa hos
ungdomar som gjort sig skyldiga till snatteri att det är fråga
om ett brott och att beteendet inte kan accepteras.
Fler poliser behövs
Det kommer att bli nödvändigt att förstärka
polisresurserna för att få bukt med den omfattande
brottsligheten, inte minst snatterierna. Det är inte ovanligt
att butiker underlåter att polisanmäla snattare därför att
''det är meningslöst, inget händer ändå''. En orsak till denna
inställning är att polisens resurser i dag är så ansträngda att
man är tvungen att prioritera insatserna. Det är från
polisens synpunkt ett rimligt agerande och det är också i och
för sig begripligt att snatterier sätts efter andra allvarligare
brott på åtgärdslistan. Men sådana förhållanden bör inte
råda i ett rättssamhälle.
Vi har i annat sammanhang krävt att det 1991/92 skall
anställas 600 nya administrativa befattningshavare i
polisväsendet utöver de 800 aspiranter som vi anser skall
utbildas. Med fler administrativa tjänster kan fler poliser
frigöras för rent polisarbete. Som bl.a. rikspolisstyrelsen
framhållit räcker nuvarande polisresurser inte till och
förstärkningar är därför nödvändiga. Det är också
angeläget att fler kvarterspolistjänster inrättas. En
kvarterspolis kan på ett utmärkt sätt lära känna
människorna i trakten och han kan vara en effektiv
normförmedlare till ungdomar. Han kan också upptäcka
och på ett tidigt stadium ingripa mot ungdomsgäng som
visar tecken på brottsligt beteende.
Handelns ansvar
Det finns undersökningar som tyder på att bl.a. många
butiksstölder begås av människor som normalt sett inte
anses särskilt brottsbenägna. Brottet är ett resultat av ett
tillfälligt beslut i en viss situation. Detta skulle betyda att
brottsligheten skulle kunna minskas genom att de praktiska
möjligheterna att utföra brotten begränsades samtidigt som
upptäcktsrisken ökades.
Såsom berördes ovan är inte allt svinn inom handeln att
hänföra till snatterier utförda av kunder. Det är mycket
svårt att uppskatta denna typ av brottslighet i siffror. Klart
står dock att en icke ringa del av svinnet beror på stölder av
personal eller stölder av personer som inte utgör ordinarie
personal, t.ex. leverantörer. När det gäller denna typ av
svinn är orsaken oftast bristande kontroll från ledningens
sida eller ett mer eller mindre medvetet tillåtande av ett
visst svinn.
För vissa butiker är svinnet i samband med leveranser av
varor mycket stort. Det finns butiker som inte har någon
regelbunden kontroll av att varorna anlänt eller som brister
vad gäller tillsyn av varor som är uppställda exempelvis på
lastkajer utanför butikerna.
Svinnet borde kunna nedbringas om man inom handeln
skapade bättre ordning i butikerna och konstruerade
fungerande kontrollsystem. Detta skulle innebära ökat
hänsynstagande till hur varor exponeras, satsning på
elektroniska varularm och bättre kontroll av personal och
leveranser.
Ge familjen ökat ansvar
Stramare påföljdsregler, snabbare straff och fler poliser
utgör viktiga åtgärder för att minska antalet snatterier. Som
moderata samlingspartiet utvecklat i andra motioner är det
emellertid väsentligt att människor anammar synsättet att
stöld är förkastligt. Detta kan främst ske genom att
föräldrar förmedlar denna norm till sina barn och
konsekvent reagerar mot överträdelser. Det allmännas
verksamhet för att förebygga och beivra brott kan inte
ersätta den uppbyggnad av värderingar som måste ske i
familjerna. Föräldrarnas insatser kan dock förstärkas
genom en allmänt familjevänligare politik och bättre
normförmedling i skolan.
I en partimotion, Ökad rättstrygghet, har moderata
samlingspartiet redovisat ett flertal förslag gällande hur
rättstryggheten skall kunna stärkas i landet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
föreläggande av ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rapporteftergift,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtalsunderlåtelse,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gränsen mellan snatteri och
stöld.
Stockholm den 24 januari 1991
Rolf Dahlberg (m)
Jerry Martinger (m)
Allan Ekström (m)
Göthe Knutson (m)
Birgit Henriksson (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Göran Ericsson (m)
Filip Fridolfsson (m)
Inger Koch (m)
Eva Björne (m)
Carl G Nilsson (m)