Fängelsestraff på livstid stadgas f.n., förutom för vissa av
krigsartiklarna i nuvarande 22 kap. BrB, för 13 olika brott.
Dessa är mord, människorov, grov mordbrand, grov
allmänfarlig ödeläggelse, grovt sabotage, grov kapning av
luftfartyg och grovt luftfartssabotage, uppror, högförräderi,
trolöshet vid förhandling med främmande makt,
egenmäktighet vid förhandling med främmande makt, grovt
spioneri och folkmord.
De som döms till fängelse på livstid blir enligt fast praxis
benådade. Straffet omvandlas till ett tidsbestämt
fängelsestraff på vanligtvis mellan 14 och 16 år. Från detta
sker villkorlig frigivning enligt vanliga regler.
Livstids fängelsestraff utdöms i praktiken mycket sällan.
Under åren 1965--1984 nyintogs i kriminalvårdsanstalt
sammanlagt 36 livstidsfångar. 1985--1988 nyintogs 12
livstidsfångar.
Detta antal kan jämföras med totala antalet nyintagna i
fängelse som exempelvis är 1990 uppgick till ca 18 000.
Man
kan säga att utsättande av livstidsstraff i en
straffskala innebär ett tomt hot eftersom alla vet att den
dömde blir benådad och släpps ut efter i regel sju år i
anstalt. Trovärdigheten i straffsystemet skadas av straff som
inte upprätthålls i praktiken. Livstidsstraffet är till sin natur
tidsobestämt och dess reella längd bestäms inte av domstol
utan av regeringen. Tidsobestämdheten gör att det strider
mot grundläggande straffrättsliga principer om rättvisa och
förutsebarhet. Härigenom framstår det som inhumant.
Tidsobestämda straff har utmönstrats ur straffrätten.
Ett avskaffande av livstidsstraff får inte som skett i
Norge leda till en höjning av maximistraffet. I samband med
avskaffandet av livstidsstraffet ansåg man sig i Norge böra
höja maximistraffet till fängelse i 21 år vilket är högst i
Norden.
Livstidsstraffet är en förlegad påföljd. Det är inte
förenligt med en human kriminalpolitik. Det skulle ha ett
icke obetydligt symbolvärde att avskaffa livstidsstraffet då
det skulle markera en human utvecklingstendens på
straffrättens område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättande
av livstidsstraffet med tidsbestämt straff.
Stockholm den 23 januari 1991
Hans Göran Franck (s)
Magnus Persson (s)
Lennart Nilsson (s)
Ines Uusmann (s)
Margareta Winberg (s)