Det är ett samhällsintresse att motverka prostitutionen
och dess skadeverkningar. Samhällets metoder för detta
utgörs i dag främst av sociala insatser. Polisen och
socialtjänsten bedriver ett mycket aktivt arbete dels av
förebyggande karaktär, dels direkta insatser för de
prostituerade. Det har lagts ner beundransvärd kraft på att
få bort unga människor från gatan och hjälpa dem tillbaka
till ett värdigare liv.
Tyvärr har resultaten till stor del uteblivit. Prostitutionen
är ett problem som visat sig vara intakt, nästan oavsett hur
mycket pengar som samhället investerat för att motverka
den. Det är uppenbart att dagens metoder är otillräckliga.
Polisens och socialtjänstens arbete är trots detta mycket
angeläget. Inte minst som ett sätt att försöka hindra
spridningen av HIV/aids. Kriminalitet och
narkotikamissbruk har också ett starkt samband med
prostitutionen och kan också angripas i takt med att
samhället försöker att motverka prostitutionen.
Prostitutionen är ett uttryck för kvinnoförakt. Den
orsakar mänskligt lidande och är även en ekonomisk
belastning för samhället. De prostituerade kvinnorna dras
snabbt in i en värld där våld, knark och brottslighet
förekommer. Dessa kvinnor har sedan mycket svårt att få
en värdig och accepterad roll, både i sina egna och andras
ögon. Kvinnorna förlorar sin självkänsla.
Erfarenheten visar också att de som börjar att
prostituera sig mår dåligt. Ofta har de också haft svåra
upplevelser i barndomen. En norsk undersökning visar att
90 %
av de prostituerade i Norge har incestbakgrund.
Motsvarande samband mellan prostitution och
incestbakgrund kan finnas i Sverige. Utnyttjandet av dessa
kvinnor är cyniskt och vittnar om kvinnoförakt.
Det är vår skyldighet att vidta ytterligare åtgärder för att
hejda prostitutionen när inte de nuvarande fungerar. I det
läget är en kriminalisering av kunderna nödvändig och den
bör leda till en minskad omfattning av prostitutionen.
Enbart risken att dömas för sexualbrott torde avskräcka
vissa kunder. En kriminalisering av kunderna blir också ett
sätt att påverka mäns kvinnoinställning på sikt. Därför kan
det verka förebyggande genom att allt färre män skulle
efterfråga prostituerade. Antalet kunder i prostitutionen
bedöms vara ca 100.000 per år, vilket motsvarar 3--4 %
av den manliga befolkningen.
Sven-Axel Månsson, som forskat i dessa frågor,
bedömer att ca 10 %
av den nu levande svenska manliga befolkningen har
haft prostitutionskontakter. Männen kan delas upp i två
grupper: en grupp vaneköpare, som omfattar mindre än 20 %
av hela gruppen män, och en grupp som kan kallas
tillfällighetsköpare. Motiven för männen kan vara
nyfikenhet, att de har kontaktsvårigheter eller
samlevnadsproblem.
Då många är tillfällighetsköpare kan man förmoda att en
kriminalisering av prostitutionen kan bli den spärr som gör
att hela prostitutionskontakten uteblir.
Många kända argument brukar anföras mot
kriminalisering. Det förvånansvärda är att de som framför
dessa argument samtidigt poängterar att prostitutionen är
en företeelse som över huvud taget inte kan accepteras. De
som motsatt sig en kriminalisering har i stället föreslagit en
utökad prostitutionsförebyggande verksamhet.
I Stockholm har socialförvaltningen och polisen sedan
flera år bedrivit en uppsökande verksamhet bland de
prostituerade. De har bl.a. erbjudits hjälp för att komma
ur den livssituation de befinner sig i. Den verksamhet som
bedrivits i Stockholm kan sägas uppfylla de önskemål som
framförts bl.a. från socialutskottet vid tidigare behandling
av motioner som föreslagit en kriminalisering av
prostitutionen.
Någon minskning av antalet prostituerade har detta
arbete tyvärr inte inneburit. Tvärtom har prostitutionen
ökat under de senaste åren. Slutsatsen av detta kan endast
bli att det inte är tillräckligt med enbart förebyggande
insatser. Polisledningen i Stockholm föreslår nu
kriminalisering av kunderna.
En kriminalisering av kunderna är nödvändig. Detta är
naturligtvis inte ensamt tillräckligt för att minska
prostitutionen. De sociala åtgärderna är minst lika viktiga.
Det nuvarande arbetet måste fortgå såväl som det
förebyggande arbetet, som riktar sig till ungdomarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
om att prostitutionskontakter kriminaliseras,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om intensifierade sociala insatser för
de prostituerade.1]
Stockholm den 18 januari 1991
Oskar Lindkvist (s)
Margareta Persson (s)
Maj Britt Theorin (s)