Kokainutvecklingen i Europa och i vårt land inger oro. Europabeslagen nådde förra året över elva ton, vilket kan jämföras med endast ett kilogram år 1970. I dag finns på kontinenten ett så rikligt utbud av kokain att medlet kan förväntas få ytterligare spridning. Även i Sverige har en ökad brottslig kokainhantering kunnat märkas under det senaste året.
Svenska myndigheters strävanden under 1980-talet att hejda kokainets vidare spridning synes därmed ha gäckats. En besvärande faktor i sammanhanget är den bagatelliserande hållning till kokain som gjort sig gällande i missbrukarkretsar. Man har därför inte blivit medveten om medlets faror. Senare års vetenskapliga rön om kokainets skadeverkningar, bl.a. risken för svåra förvirringstillstånd (kokainpsykoser) och hastiga dödsfall, har inte beaktats. Den rättsliga bedömningen av narkotikabrott avseende kokain släpar efter. Kokainet anses efter en dom i högsta domstolen 1983 vara mindre farligt än heroin vid straffmätning enligt narkotikastrafflagen.
En av de viktigaste åtgärderna för att möta kokainhotet är en skärpt rättslig syn på detta medel. En betydelsefull insats i ett sådant arbete är att från straffrättslig synpunkt jämställa kokainet med heroinet.
Ett sätt att åstadkomma detta är att överföra kokain till narkotikaförteckning I, där för övrigt heroin återfinnes. Medlen på denna förteckning anses vara särskilt farliga. Åtgärden har dock de medicinska konsekvenserna att kokain i sådant fall ej längre får nyttjas som lokalbedövningsmedel eller vid smärtkontroll av svårt sjuka patienter i livets slutskede. Kokainet kan dock delvis ersättas med moderna ersättningsmedel, exempelvis xylokain. Skulle denna väg anses ha alltför stora icke avsedda negativa effekter bör andra vägar kunna prövas.
En sådan alternativ väg kan vara att på annat sätt inom ramen för narkotikalagstiftningen klart och tydligt markera att icke medicinskt bruk, försäljning och innehav av kokain jämställs med heroin.
Härigenom och med åberopande av senare tids forskningsrapporter, skulle riksåklagaren kunna föra upp ett mål till högsta domstolen för att få ett nytt prejudikat i frågan om straffmätningen för narkotikabrott avseende kokain.
En strängare straffrättslig syn på kokain bör göra det lättare för samhället och rättsväsendet att bidra till att föregripa en allvarlig utveckling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strängare straffrättslig syn på kokain.
Stockholm den 16 januari 1991 Göran Magnusson (s)