Det måste bli slut på spekulationen om hur mycket alkohol man kan dricka i samband med bilkörning utan att riskera körkortet.
Årligen begås ca 3 miljoner brott mot trafiknykterhet. Omkring en tredjedel av dödsolyckorna i trafiken beror på alkohol.
Lagstiftningen måste tydligt markera att alkohol och trafik inte hör ihop. Den skärpning av lagstiftningen som gjordes förra året är inte tillräcklig.
Alla som kör ett motorfordon måste vara medvetna om det personliga ansvaret som man har, inte bara gentemot sig själv utan även mot sina medtrafikanter. Samhället måste på ett tydligt sätt markera detta krav.
Gränsen för grovt rattfylleri måste sättas till 1 promille i blod eller motsvarande 0,5 promille per liter utandningsluft.
Straffgränserna måste sättas på en sådan nivå så att de får en avskräckande effekt. Därför måste reglerna för straff för grovt rattfylleri ändras.
Tolkningen av straffpåföljden har kommit fel. För att fängelsestraff skall kunna påföras måste man kunna bevisa att bilföraren vid brottstillfället utgjort en allvarlig trafikfara. Att köra bil med alkohol i kroppen är i sig ett allvarligt brott och skall medföra konsekvenser med straffpåföljder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändring av gränsen för grovt rattfylleri till 1,0
från 1,5
,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fängelsestraff som normalpåföljd för grovt rattfylleri.
Stockholm den 15 januari 1991 Karin Starrin (c) Gunnar Björk (c)