År l989 återinförde riksdagen ansvaret för tjänstefel i
huvuddrag. Reformen innebar ett slutligt övergivande av
det egendomliga synsättet att det även i offentlig
verksamhet är uteslutande en angelägenhet mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren då den sistnämnde tillfogar
tredje man d.v.s. allmänheten skada, ett synsätt som uppbar
l975 års beslut om avskaffande av ämbetsansvaret.
Reformen är emellertid otillräcklig.
Den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § brottsbalken om
tjänstefel avser nämligen icke all offentlig verksamhet eller
offentlig makt utan endast sådan som kommer till uttryck
eller utförande vid myndighetsutövning. Därigenom
undantas verksamhet t.ex. inom sjukvårdens, utbildningens
eller kommunikationsväsendets områden. Detsamma gäller
en stor del av verksamheten inom den allmänna kommunala
förvaltningen. All verksamhet som är skattefinansierad
eller eljest bedrivs med stat och kommun som huvudman
bör emellertid vara förenad med ett särskilt ansvar, detta
som uttryck för ståndpunkten att särskilda krav måste
ställas på sådan verksamhet som bedrivs på samhällets
vägnar genom statliga eller kommunala organ. Inom det
privata området finns det som regel tillgång till olika
alternativ -- men icke här.
Ståndpunkten, att offentlig verksamhet intar en rättslig
särställning oavsett om den innefattar
myndighetsutövning eller icke, går att återföra till 1 kap. 9 §
regeringsformen. Den likhets- och objektivitetsprincip som
grundlagsfästs där gäller för alla som fullgör uppgifter inom
den offentliga förvaltningen. Den förordade
utvidgningen av tjänstefelsansvaret skulle härmed få
karaktär av sanktion för överträdelse av grundlagens
bud.
Begränsningen till myndighetsutövning bör förty slopas.
Med denna ståndpunkt blir det möjligt att utkräva
ansvar av ledamöter i kommunala organ, t.ex.
kommunstyrelse som fattar beslut som innefattar
överskridande av den allmänna kompetensen eller sätter sig
över domstolarnas avgöranden i kommunalbesvärsmål som
gäller den kommunala kompetensen. Härigenom kan
beivran ske av upprörande trots gentemot domstols
avgöranden. Sådana ingripanden skall riktas mot de
personer som står bakom de klandrade besluten, icke
gentemot kollektivet av skattebetalare vilket blir följden av
institutet kommunalbot (SOU 1989:64).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring av 20 kap. 1 §
brottsbalken att begränsningen av tjänstefel till begreppet
myndighetsutövning slopas.