Den 1 juli 1990 trädde den nya rattfyllerilagen i kraft.
Enligt intentionerna skulle straffen för rattfylleri skärpas.
Domstolarna fick möjlighet att välja andra straff för grovt
fylleri än det obligatoriska fängelset, t ex till vård mot
kontrakt.
Nu när lagen verkat en tid har det visat sig att den
tillämpas i rakt motsatt riktning. Det förefaller som om
domstolar gör villkorlig dom till regel istället för
fängelsestraff.
Lagen har nu även prövats i högsta domstolen, där en
person som kört bil med 2,27 promille alkohol i blodet
dömdes till villkorlig dom och 100 dagsböter.
En villkorlig dom uppfattas ofta som ett frikännande av
den dömde. Det har också visat sig att antalet fall av
rattfylleri har ökat sedan lagens tillkomst.
Alkohol och bilkörning hör definitivt inte ihop. Genom
de tolkningar som den nya lagen fått har samhället förlorat
ett mycket effektivt vapen i kampen mot rattfylleriet som
fängelsestraffet utgjorde. Lagen måste omgående ses över.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen skall se över den nya
rattfyllerilagstiftningen.
Stockholm den 10 januari 1991
Stina Gustavsson (c)