I samband med att riksdagen behandlade regeringens
proposition om ändringar i trafiknykterhetslagstiftningen
väckte vi i oktober 1989 motion 1989/90:Ju4, till vilken vi
hänvisar. Vi motsatte oss då förslagen i regeringens
proposition. Regeringens förslag innebar nämligen att
betydligt färre personer i framtiden skulle dömas till
fängelse trots att de fällts för grovt rattfylleri. Att denna typ
av brott skulle leda till mildare påföljder kunde vi inte
acceptera. Enligt vår mening borde grovt rattfylleri tvärtom
bedömas strängare och kunna leda till fängelse i högst två
år. Vi underströk också att fängelse borde vara
normalpåföljden för sådant brott.
Övriga partier i riksdagen godtog emellertid regeringens
förslag. Endast vi moderater reserverade oss
(justitieutskottets betänkande 1989/90:Ju:2 sid. 40).
Utvecklingen har visat att det vi varnade för nu inträffar.
I ökad utsträckning utdöms mildare straff för personer som
gjort sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott. Fängelse utdöms
inte ens för förare som varit så berusade att de inte kunnat
stå upprätta utan stöd.
Det ligger i sakens natur att denna utveckling måste
resultera i minskad laglydnad. Vi kommer att få uppleva att
antalet rattfylleribrott ökar. I och med att fler förare -- på
grund av de milda påföljderna -- kör bil berusade kommer
antalet trafikolyckor också att öka.
I hopp om att denna gång kunna samla en majoritet i
riksdagen bakom våra krav upprepar vi i denna motion
yrkandena. Närmare motivering till hemställan finns i den
bilagda motionen.
Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta
erforderlig författningstext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att påföljden för grovt rattfylleri
skall vara fängelse i högst två år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att uppenbar likgiltighet för
medtrafikanters säkerhet inte skall vara en
avgörande faktor för utdömande av fängelsestraff,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utdömande av skyddstillsyn som
påföljd för grovt rattfylleri,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att straffvärdet hos grova rattfylleribrott normalt är så högt
att detta i sig motiverar fängelse i stället för en inte
frihetsberövande påföljd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd och vård beträffande
personer som har dömts för trafiknykterhetsbrott.
Stockholm den 21 december 1990
Rolf Dahlberg (m)
Jerry Martinger (m)
Allan Ekström (m)
Göthe Knutson (m)
Ewy Möller (m)
Birgit Henriksson (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Göran Ericsson (m)
Filip Fridolfsson (m)
Inger Koch (m)
Eva Björne (m)
Carl G Nilsson (m)