I ett rättssamhälle upprätthålles även den s.k. kvinnofriden. Här kan besöksförbudslagen vara ett verksamt hjälpmedel. Denna lag ger nämligen möjlighet att exempelvis ålägga en man som trakasserar sin förra hustru eller sambo förbud att besöka eller på annat sätt kontakta henne under viss tid. Om mannen överträder förbudet utdömes straff av domstolen.
Ineffektiv lag
Besöksförbudslagens tillkomst var ett steg framåt men dess utformning var tyvärr tvivelaktig. Lagen blev inte så effektiv som man rimligen kunde begära. Kritik framfördes också nästan omedelbart av bl.a. undertecknad. Kraven på lagändring tilltog alltmer och framfördes i riksdagen av samtliga oppositionspartier. Lagen borde skärpas framförallt vid överträdelser av ålagt besöksförbud. På särskilt initiativ av justitieutskottet kom lagändring till stånd.
Rättslig omväg
Lagändringens syfte var att skapa möjlighet att omedelbart frihetsberöva den person som överträder ett besöksförbud. För att nå detta mål valde riksdagen en rättslig omväg. Man höjde maximistraffet från sex månaders till ett års fängelse för att skapa möjlighet att anhålla och häkta enligt allmänna regler i rättegångsbalken. Därigenom blir resultatet otillfredsställande. Frihetsberövande torde nämligen regelmässigt inte kunna komma ifråga, eftersom straffet vid överträdelse av besöksförbud i normalfallet blir böter. Härigenom kvarstår den rättsliga ineffektivitet som lagändringen skulle bota.
Rätt modell
En mera effektiv besöksförbudslag uppnås bäst på en mera direkt väg. Till denna lag bör fogas en extra paragraf av följande innehåll: ''Den som bryter mot ett besöksförbud skall omedelbart anhållas eller häktas, om det ej är uppenbart att skäl därtill ej förekommer.'' Resultatet blir då att frihetsberövande kan ske i normalfallet. Denna modell bygger då på en rättsteknik som står i samklang med rättsinstitutet reseförbud, där överträdelse får motsvarande konsekvenser enligt gällande regler. Sammanblandning med reglerna om s.k. halvobligatorisk häktning borde rimligen heller inte kunna ske.
Moderniserad kvinnofrid
Med den nu föreslagna förbättringen skulle besöksförbudslagen inte längre behöva karaktäriseras som ''tandlös'' utan istället kunna bli ett verksamt bidrag till en moderniserad kvinnofrid i vårt land.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att i lagen (1988:688) om besöksförbud införa en paragraf med följande lydelse:
25§
Den som bryter mot ett besöksförbud skall omedelbart anhållas eller häktas, om det ej är uppenbart att skäl därtill ej förekommer.
Stockholm den 11 januari 1991 Bengt Harding Olson (fp)