I budgetpropositionen 1990/91:100, bilaga 4, föreslår
justitieministern att kriminalvårdsanstalten i Karlskrona
skall läggas ner. Detta föreslås ske i samband med att ett
nytt häkte tas i bruk i Karlskrona i mitten eller senare delen
av 1992.
Anstalten ligger väl framme i den strukturförändring
kriminalvården nu genomgår och där säkerhetstänkande,
behandlingsprogram för missbrukare och
kontaktmannaskap är ledstjärnor.
En rad olika åtgärder har under de senaste åren vidtagits
vid Karlskronaanstalten så att man där skall kunna klara av
de uppgifter man blivit tilldelad. Som exempel på detta kan
nämnas att samtliga bostadsfönster fått säkrare glas och att
en stor del av anstaltens dörrar har förstärkts. Nya brand-
och överfallsalarm har också installerats. Dessutom har
olika förbättringsarbeten av cellernas inredning m.m.
vidtagits. Åtgärder har också vidtagits för att differentiera
inom anstalten. Detta främst för att kunna motivera
narkomaner att göra något åt sitt drogberoende.
Påverkansprogram avseende speciell behandling och
motivationsarbete har införts och varje enskild vårdare har
ansvar för 1--2 intagna under deras anstaltstid.
Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona tillhör
Malmöregionen. Inom denna region finns i dag sju slutna
anstalter varav Karlskrona är en. Vägledande för dagens
kriminalvård är att den skall ha närhet till sin frigivningsort.
Det kan därför inte vara rimligt att ta bort den enda anstalt
som finns i Blekinge län.
Ingenting tyder tyvärr i dag på att platsbristen inom
kriminalvården kommer att minska. Detta gäller i
synnerhet den typ av slutna platser som finns i Karlskrona.
En nedläggning av anstalten i Karlskrona innebär en faktisk
minskning av antalet platser inom landets kriminalvård.
Kriminalvårdsstyrelsen eller annan myndighet har inte visat
hur dessa platser skall ersättas.
Dock föreslår kriminalvårdsstyrelsen att nedläggningen
av kriminalvårdsanstalten i Härlanda skall kompenseras
med 3 st nya paviljoner om 20 platser vardera vid andra
slutna anstalter i landet. Dessa föreslagna ersättningsplatser
skall vara av säkerhetskaraktär som överstiger normala
krav på slutna lokalanstalter. Detta kan innebära att den typ
av intagna som nu finns på Karlskronaanstalten kommer att
placeras vid dessa paviljonger. En sådan placering vore
felaktig och då inte minst från kriminalvårdssynpunkt.
Som tidigare angivits är Karlskronaanstalten i
synnerligen god kondition. Detta framgår inte minst genom
kriminalvårdsstyrelsens egen anslagsframställan till
budgetpropositionen 1991/92. Man har där pekat ut andra
anstalter vilka man anser borde komma i första hand vid en
minskning av organisationen. I nämnda anslagsframställan
framgår klart att man bedömer Karlskronaanstalten vara
väl värd att ha kvar i organisationen och pekar ut andra
anstalter som man anser det vara meningslöst att via
renoveringar bevara. Jag finner det således
anmärkningsvärt att man i budgetpropositionen därför valt
att föreslå nedläggning av Karlskronaanstalten.
För framtiden finns intentionen att införa 2/3-tid för
avtjänande av straff i stället för dagens 1/2-tid. Detta
innebär i sig ytterligare behov av antalet platser. Längre
verkställighetstider innebär rimligen längre anstaltsvistelser
och därmed också ett ökat behov av antalet slutna
lokalanstaltsplatser.
Tillkomsten av ett nytt häkte i Karlskrona kan ej heller
motivera nedläggning av anstalten. Detta nya häkte har
tillkommit för att få en bättre regionalt fungerande
kriminalvård i konstellationen häkte--anstalt--frivård,
visavi andra myndigheter som polisväsende och domstolar.
En nedläggning av anstalten innebär således en fortsatt
obalans.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om
nedläggning av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
Stockholm den 24 januari 1991
Charlotte Branting (fp)