I regeringens proposition 1990/91:100 föreslås en
nedläggning av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
Förslaget är enligt vår uppfattning omotiverat och ur
kriminalvårdssynpunkt i grunden felaktigt. Skälen är bl.a.
följande:Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona tillhör
Malmöregionen. I regionen finns sju slutna lokalanstalter
(Malmö, Helsingborg, Ystad, Växjö, Karlskrona samt två i
Kristianstad). Den lagstiftning som reglerar kriminalvården
bygger på en närhetsprincip där närheten till
frigivningsorten skall vara vägledande. Det kan inte anses
vara förenligt med rådande kriminalvårdslagstiftning att
överetablera Kristianstad med två lokalanstalter och lämna
Blekinge och södra Småland utan lokalanstalter. Inget
tyder på att platsbristen inom kriminalvården kommer att
minska. När det gäller nedläggningen av
Härlandaanstalten, som också föreslås i propositionen,
skall denna till fullo kompenseras genom nybyggnation på
Skogomeanstalten och uppförande av paviljonger på tre
slutna anstalter. När det gäller Karlskronaanstalten sägs
däremot inget om hur dess 37 platser skall ersättas. En
nedläggning av Karlskronaanstalten innebär därför en
faktisk minskning av antalet platser inom kriminalvården.
Karlskronaanstalten är i mycket gott skick. Av
kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning framgår klart
att den bedöms vara värd att behålla tills vidare. Däremot
pekar kriminalvårdsstyrelsen ut ett antal andra anstalter
som anses vara i ett sådant skick att ''en ombyggnad ter sig
meningslös i förhållande till det resultat och kostnad som en
sådan skulle ge''. Denna bedömning kommenteras över
huvud taget inte i budgetpropositionen vilket är mycket
märkligt med tanke på att motivet för en nedläggning av
Karlskronaanstalten anges till kostnadsskäl. Innan beslut
fattas om nedläggning av Karlskronaanstalten bör seriösa
bedömningar av det framtida behovet av slutna
anstaltsplatser göras. Ett genomförande av 2/3-tid i stället
för 1/2-tid innebär i sig behov av fler platser. Det häkte
som f.n. är under uppförande i Karlskrona motiverades
med en regionalt bättre fungerande kriminalvård i
konstellationen häkte--anstalt--frivård visavi andra
myndigheter som domstol och polisväsende. En
nedläggning av anstalten medför en ny obalans. Till saken
hör också att köket i det häkte som nu uppförs
dimensionerats för att även försörja anstalten. När
riksdagen förra året beslöt förorda en fortsatt drift av den
tidigare nedlagda gamla slutna lokalanstalten i Kristianstad
förutsattes detta ske genom omdisponering av medel
inom befintliga ramar. Detta bedöms nu inte längre
möjligt och ett anslag om ytterligare 4 miljoner begärs.
Låt oss slutligen påminna om att Karlskrona är den stad i
Sverige som fått utstå de mest omfattande nedskärningarna
av statlig verksamhet i modern tid, främst inom
försvarssektorn. Allt talar för att dessa nedskärningar
kommer att fortsätta. Vi vill också erinra om att riksdagens
beslut våren 1990 bl.a. innebar att regionalpolitiska hänsyn
skall vägas in inom alla delar av statlig verksamhet innan
beslut fattas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1990/91:100 om nedläggning av den slutna
kriminalvårdsanstalten i Karlskrona,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som på
annat sätt, inom ramen för anslaget till
kriminalvårdsanstalterna, åstadkommer motsvarande
besparingseffekt.
Stockholm den 25 januari 1991
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Jan Björkman (s)
Hans Gustafsson (s)
Christer Skoog (s)