Från landets kriminalvårdsanstalter friges årligen många intagna som saknar en egen bostad. Bland de bostadslösa finner man de flesta med drogproblem, arbetslöshet, avsaknad av fritidsintressen, bristande familjekontakt osv. De flesta bostadssökande är hänvisade till att själva kontakta hyresvärdar och byggnadsföretag. Naturligtvis är det bara personer med fast arbete och goda referenser som erbjuds bostad genom sådana kontakter. Många kommuner har små möjligheter att erbjuda socialt utslagna bostad och kriminalvårdens klienter kommer långt ner på prioriteringslistan. En sista utväg för den som inte tillfälligt kan bo hos kamrater eller föräldrar blir hotellrum.
Bristen på egen bostad har en stor negativ inverkan på det rehabiliteringsarbete som genomförs på anstalten. Många intagna lämnar anstalten drogfria och motiverade att försöka leva ett socialt ordnat liv. Men för den som sedan skall bo hos kamrater med liknande problem eller på ett ödsligt hotellrum, blir risken för återfall i missbruk och kriminalitet överhängande. Även möjligheten att skaffa arbete är begränsad när man saknar bostad. Dels blir presumtiva arbetsgivare misstänksamma om man saknar fast adress, dels kan man inte sköta sitt arbete om man inte har ordnade bostadsförhållanden.
Med ett övergångshem (''half-way-house'') skulle frigivna dels få tillgång till ordnade bostadsförhållanden, dels ett stöd under den första svåra tiden efter frigivningen, då risken för återfall i missbruk och kriminalitet är som störst. Verksamheten skall kopplas till den slutna lokalanstalten.
Hemmet skulle förslagsvis ha 10 -- 15 platser för bostadslösa frigivna med ordnad sysselsättning, arbete eller studier. Personalen kan bestå av en föreståndare och ett par -- tre vårdare. Om anstalten utrustas med ett par extra tjänster kan kanske tjänstgöring på hemmet alternera mellan samtliga vårdare på anstalten. Även frivårdens handläggare bör delta i verksamheten i någon form. Hemmet bör också kunna ta emot klienter som står under övervakning p.g.a. skyddstillsynsdom.
Lokalerna bör -- förutom var sitt rum för de boende -- omfatta ett rymligt kök, rymliga klädvårdsutrymmen, ett större samlingsrum, ett par mindre rum för gruppverksamhet samt en personalexpedition.
Verksamheten bör inrikta sig på att stödja de boendes anpassning till ett socialt välordnat liv. Det kan innebära samarbete med arbetsgivare, lärare, anhöriga och övervakare. Kontakter med föreningar och fritidsförvaltningen behövs för att ge de boende en meningsfull fritid. Det anti-drog-program som genomförts på anstalten bör fortsätta. Det bör förekomma kursverksamhet, social träning och andra förberedelser för ett eget boende. Naturligtvis är hjälp att skaffa en egen lägenhet helt nödvändig. Hela vårdinnehållet ska direkt ansluta till de vårdinsatser som gjorts på anstalten.
Vad som här anförts om s.k. övergångshem gäller säkerligen flera orter i landet. Men till en början borde startas sådant hem på några orter i riket. Efter utvärdering får man ta ställning till fortsatt utbyggnad.
Avslutningsvis bör tilläggas att dessa övergångshem rimligen ej kan jämföras med existerande inackorderingshem eller frivårdshem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att kriminalvårdsverket får i uppdrag att starta övergångshem på några orter i riket.
Stockholm den 11 januari 1991 Bengt Harding Olson (fp)