Sverige har kompetenta nämndemän, som utför viktiga
samhällsuppgifter och goda insatser i rättskipningen. Men
att vara nämndeman är en synnerligen ömtålig uppgift.
Nämndemannen har inte enbart den dömande rollen.
Hon/han representerar även den vanlige medborgaren och
skall under rättegångsprocessen kunna föra in synpunkter
som medverkar till att bredda faktaunderlaget.
Det är sålunda inte enbart yrkesdomarens åsikter utan
även nämndemannens som skall vara relevanta inför ett
domslut.
Rätt åt alla
Orätt åt ingen
Klara regler
Lika för alla
För att kunna utföra uppgiften som nämndeman behövs
åter och åter igen information. Nämndemannens uppgift är
ju att vara samhällsföreträdaren, där juristen representerar
yrket. Men nämndemännen är därför ett vetgirigt folk som
vill ha mer information om lagar och lagstiftarnas avsikt.
Man har behov av att göra studiebesök t.ex. på en
kriminalanstalt. Man har behov av information och
föredragningar om olika delar av rättsväsendet. Kontakter
med lokala företrädare för polis, åklagare, domstol,
kronofogde, socialtjänst, kriminalvård m.fl.
Vår uppfattning är också att det vore lättare att främja
en mer allsidig rekrytering och därmed fler unga människor
till nämndemannauppdraget, om fler utbildningsinsatser
tillkom.
Det måste fortfarande satsas mer pengar på
nämndemannautbildningen. Visserligen tillkom l989 en
rejäl pott -- tack vare initiativ från riksdagens sida -- men
denna insats måste nu ånyo upprepas. Inför l99l års
nämndemannaval är det viktigt för alla parter -- och inte
minst för dem som för första gången tar på sig det
ansvarsfulla uppdraget som nämndeman -- att klara
spelregler gäller för utbildning och information.
Nämndemannauppdraget är idag ett ansvarskrävande,
dömande uppdrag. Nämndemannens röst har samma värde
som yrkesjuristens.
Särskilda ekonomiska medel bör därför avsättas för
informationsinsatser till nämndemännen genom
domstolsverkets budget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiska medel för
informationsinsatser.
Stockholm den 24 januari 1991
Ulla Orring (fp)
Hans Lindblad (fp)