Inom flera betydelsefulla rättsområden finns s.k.
partssammansatta domstolar. I dessa finns, utöver lagfarna
ledamöter, även ledamöter utsedda av vissa
intresseorganisationer.
Många känner oro över att de särskilt utsedda
partsrepresentanterna i de partssammansatta domstolarna
och nämnderna inte i alla sammanhang skulle kunna frigöra
sig från bindningen till den part som utsett vederbörande
som dess representant i domstolen.
Partssammansatta domstolar är fristående från de
allmänna underrätterna och utgör s.k. specialdomstolar.
Ofta finns ingen eller endast en begränsad rätt att överklaga
dessa domstolars avgöranden. Mot exempelvis
arbetsdomstolens eller marknadsdomstolens domar kan
talan inte föras.
En risk med fristående domstolar, som har att tillämpa
särskilda regler inom ett visst rättsligt område, är att
snarlika rättsliga frågor kan bedömas helt olika i skiftande
specialdomstolar och allmänna domstolar. Detta är
självfallet olyckligt.
Det kan vidare inträffa att en tvist som parterna
uppfattar som nödvändig att lösa i ett sammanhang och
önskar avgjord i en och samma domstol måste handläggas
i skilda domstolar. Detta medför minskade möjligheter för
allmänheten att förutsäga följderna av vissa rättshandlingar.
Förekomsten av sidordnade rättssystem minskar således
rättssäkerheten.
Det kan nämnas att vissa former av specialisering av
domstolsväsendet har behandlats av rättegångsutredningen
(SOU 1987:13).
Enligt utredningen har utvecklingen beträffande
specialisering av domstolsväsendet nu gått så långt att det
gäller att välja väg, antingen en fortsatt utarmning av de
allmänna domstolarna eller en återgång till ett mera
enhetligt domstolsväsende. Utredningen förordade den
senare lösningen. Enligt utredningen skulle prövningen av
fastighetsmål ankomma på samtliga tingsrätter. Vidare
skulle även hyres- och arrendenämndernas uppgifter kunna
överföras till tingsrätterna. Utredningen menade vidare att
det borde vara möjligt att överväga att överföra även
sjörättsmål, tryckfrihetsmål, vissa mål rörande upphovsrätt
samt va-mål till tingsrätterna. I viss utsträckning har på
senare tid ärenden flyttats från specialdomstolar till
allmänna domstolar.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté som
skall se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och
organisation. Av allt att döma kommer kommitténs arbete
inte att omfatta frågan om specialdomstolarna.
En metod att komma till rätta med de problem
specialdomstolar för med sig är således att avskaffa dem och
låta deras uppgifter övertas av de allmänna domstolarna.
En annan lösning är att behålla specialdomstolarna men
låta dem utgöra första instans. Därmed skulle talan mot
deras avgörande kunna föras hos hovrätterna och ytterst
hos högsta domstolen.
Vad särskilt gäller arbetsdomstolen skulle dess uppgifter
kunna begränsas till att döma tvister mellan
kollektivavtalsslutande parter.
Genom de nämnda modellerna skulle allmänhetens
tilltro till domstolarna öka och risken för oenhetlig
bedömning av likartade rättsliga frågor begränsas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en fullständig översyn
av systemet med partssammansatta domstolar och
specialdomstolar i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 24 januari 1991
Rolf Dahlberg (m)
Jerry Martinger (m)
Allan Ekström (m)
Göthe Knutson (m)
Birgit Henriksson (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Göran Ericsson (m)
Filip Fridolfsson (m)
Inger Koch (m)
Eva Björne (m)
Carl G Nilsson (m)