I målet om olovlig avlyssning vid Stockholms tingsrätt
hösten 1990 ägde en rad egendomligheter rum under målets
handläggning. Sålunda beslutade tingsrätten utan att ha
något som helst lagstöd för detta att avvisa advokater som
biträder målsägande ur rättssalen. Tingsrätten genomförde
utan att ha något författningsstöd personalkontroll av
nämndemännen. En företrädare för säkerhetspolisen tilläts
närvara vid förhandlingen med uppgift att ge anvisningar till
vittnen om vad de fick yppa vid förhandlingen.
Det är naturligt att en rättegång som den nu aktuella ter
sig problematisk för statsmakterna. Det är emellertid
absolut nödvändigt att de lagregler som styr
rättegångsförfarandet är så entydiga och klara och
domstolarnas oberoende och integritet så fullständig att
rättsliga organ lojalt tillämpar gällande rätt oavsett yttre
påtryckningar och svårigheter.
Regeringen bör tillsätta en utredning, i vilken även
företrädare för Sveriges advokatsamfund och
rättsvetenskapsmän bör ingå, med uppgift att utifrån
erfarenheterna från det omnämnda målet vid Stockholms
tingsrätt analysera vilka ändringar i rättegångsförfarandet
och domstolens organisation som kan vara påkallade för att
stärka domstolarnas oberoende ställning och
målsägandebiträdenas ställning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att föreslå åtgärder för att stärka
domstolarnas oberoende och målsägandenas ställning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 22 januari 1991
Bo Hammar (v)
Berith Eriksson (v)