med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.
Vi tycker att det är viktigt att svenska myndigheter har
möjligheter att ingripa för att skydda oss i Sverige mot
terrordåd samtidigt som vi naturligtvis vill värna om
humanitära värden och rättssäkerhet. Här är en svår och
känslig målkonflikt mellan behovet av skydd, rättssäkerhet
och medmänsklighet. Vi är inte övertygade om att den
halvöppna övervakning av presumtiva terrorister som
lagförslaget innebär ger bättre möjligheter till sådant skydd
än den polisiära spaning och bevakning i hemlighet, som
annars är den vanliga vad gäller brottslighet av grövre slag,
t.ex. vid narkotikabrottslighet och våldsaktioner mot
flyktingförläggningar -- eftersom den presumtive terroristen
vet om att han/hon kan komma att utsättas för bl.a. sådana
tvångsmedel.
Vi är dock villiga att godta att myndigheterna skall
kunna tillgripa extraordinära tvångsmedel efter
prövning och beslut i domstol där tvångsmedlen skall få
användas enligt nu gällande lagar. Sådana möjligheter bör
finnas och kunna tillämpas oberoende av de misstänktas
nationalitet och av vilken grupp eller organisation de tillhör
och högst ett år i taget, därefter skall ny domstolsprövning
krävas. Dock finns den naturliga skillnaden att svenska
medborgare inte kan utvisas.
För att få använda sådana tvångsmedel i andra
sammanhang krävs konkret misstanke om att ett brott av
allvarligt slag har begåtts. Man kan säga att både de tidigare
och nu föreslagna terroristreglerna innebär, att staten
tillåter polisen att undersöka personer som befaras vara
beredda att planera eller genomföra terroristaktioner med
medel som om kriminaliserade handlingar redan
hade skett.
I en rättsstat som Sverige bör den presumtive
terroristens fall prövas av domstol och hon eller han, eller
åtminstone hans eller hennes ombud, bör få ta del av allt
material, som åberopas mot honom/henne för att göra det
möjligt att försvara sig mot anklagelserna för presumtiv
terrorism. Annars placerar vi dem i en gråzon mellan
förvaltnings- och brottmålsprocess, med sämre chanser för
den enskilde till ett effektivt försvar men med större
möjligheter till långvarig övervakning från polisen än på
något annat område och med hjälp av så ingripande
tvångsmedel som hemlig teleavlyssning, brevkontroll och
anmälningsplikt m.m.
Det enda skäl som vi kan se för att de föreslagna reglerna
inte bör placeras i utlänningslagen är att de bör gälla även
för svenska medborgare. De skäl som anförs i propositionen
(s. 70) är svaga -- de föreslagna reglerna kommer att
påverka inställningen till vår utlänningslagstiftning var de
än placeras.
Vi accepterar att regeringen fattar beslut om utvisning i
terroristärenden, eftersom dessa frågor inrymmer
utrikespolitiska bedömningar. Beslut om tvångsmedel m.m.
angående den presumtive terrorist som på grund av svenskt
medborgarskap eller verkställighetshinder inte kan utvisas
ur landet bör fattas av domstol efter vanlig rättslig prövning,
en tvåpartsprocess vid allmän domstol i flera instanser,
vilket vi anser vara ett betydligt rättssäkrare alternativ för
den presumtive terroristen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att de extraordinära regler som
regeringen föreslår skall gälla också för svenska
medborgare,
2. att riksdagen beslutar att, vid avslag på yrkande 1, de
föreslagna reglerna skall ingå i utlänningslagen,
3. att riksdagen beslutar att anmälningsplikt och övriga
tvångsmedel gemensamt bör regleras i 19 § i förslaget,
4. att riksdagen beslutar att beslutanderätten för
anmälningsplikt och övriga tvångsmedel i samtliga fall läggs
på allmän domstol,
5. att riksdagen beslutar att straffmaximum för
försummad anmälningsplikt föreskrivs vara sex månaders
fängelse,
6. att riksdagen beslutar att proportionalitetsprincipen
skrivs in i den föreslagna lagen,
7. att riksdagen beslutar att en regelbunden
omprövning -- en gång per år -- bör vara obligatorisk samt
att en rätt för den presumtive terroristen att vid förändrade
förhållanden begära omprövning av samtliga tvångsmedel
(inkl. anmälningsplikt) vid allmän domstol skrivs in i lagen,
8. att riksdagen beslutar att hemlig teleavlyssning endast
bör medges för ett begränsat antal telefoner med
anknytning till den presumtive terroristen själv,
9. att riksdagen beslutar att beviskravet för
tvångsmedelsanvändning (inkl. anmälningsplikt) efter tre
år bör höjas till ''påtaglig risk'',
10. att riksdagen beslutar att i den föreslagna lagen
föreskrivs att något avgörande inte får fattas om den
presumtive terroristen inte delgivits kallelse till
förhandlingen eller inte är företrädd av ett ombud,
11. att riksdagen beslutar att ombudet bör få ta del av allt
material som läggs till grund för ett avgörande och erhålla
kännedom om utnyttjade vittnens identitet.
Stockholm den 27 mars 1991
Krister Skånberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Per Gahrton (mp)
Eva Goe s (mp)