med anledning av prop. 1990/91:98 Bostadsdomstolens och hyresnämndernas sammansättning i vissa fall, m.m.
Propositionen är föranledd av ett utslag i
europadomstolen, som på formella grunder underkänt ett
beslut i en hyrestvist. Bostadsdomstolen har enligt
europadomstolen inte varit en opartisk och oavhängig
domstol på det sätt som avses i artikel 6 i
europakonventionen.
Vi vill erinra om att vi i tidigare motioner förutskickat
att utslag av det här slaget kunde komma och att vi bl.a. i
en motion till årets riksmöte om domstolsprövning av
förvaltningsbeslut krävt en parlamentarisk utredning för en
grundlig genomgång av hithörande frågor.
I denna motion säger vi bl.a.: ''Det är tveksamt om de
s.k. domstolsliknande nämnderna kommer att accepteras
som domstolar i enlighet med europakonventionen.'' Och vi
hänvisar till den pågående förhandlingen i det nu
aktualiserade hyrestvistmålet. Utslaget i europadomstolen
visar att vår tveksamhet var väl befogad. Handläggningen i
Sverige har underkänts.
Utslaget i europadomstolen har gjort att regeringen
föreslår förändringar av handläggningen av vissa mål i
bostadsdomstolen och i hyresnämnderna. Den substantiella
innebörden av de föreslagna förändringarna är att mål, där
en parts talan kan stå i strid med ett gemensamt intresse hos
de organisationer som intresseledamöterna i domstolen
eller hyresnämnderna har anknytning till, skall handläggas
av enbart juristdomare i bostadsdomstolen och
hyresnämnden. Detta skall, menar man, kunna tillgodose
europakonventionens krav på domstolsprövning och på
opartiskhet.
I andra partssammansatta domstolsorgan behöver enligt
regeringsförslaget inga förändringar vidtas. I propositionen
nämns bl.a. motsvarande domstolar på arbetsmarknaden
och inom socialförsäkrings- och konsumentområdena. Hur
vet man att dessa domstolar kommer att godkännas av
europadomstolen om deras opartiskhet kommer att prövas
i konkreta mål?
Det finns i propositionen inga mera ingående
resonemang om de principiella frågor som det nu aktuella
domstolsutslaget reser.
I denna fråga, liksom i frågan om domstolsprövning av
förvaltningsbeslut, handlar det enbart om en nödtvungen
anpassning till utslag i konkreta fall i europadomstolen. Det
är således en genomgående mycket passiv attityd som visas
av regeringen.
Men även om man bortser från denna gradvisa och
nödtvungna anpassning till utslag i europadomstolen är det
enligt vår mening av minst lika stor vikt att systemet med
partssammansatta specialdomstolar tas upp till prövning ur
allmän rättssäkerhetssynpunkt. Domstolar av detta slag blir
ett slags förhandlingsorgan, där motstridande parter gör
upp. Motiveringen för dem har varit att domstolarna på
detta sätt tillförsäkras expertis och att konflikter kan
undvikas genom att motstridiga intressen kan föra sin talan.
Motiveringarna kan ifrågasättas redan på den grund att
rättsfrågor skall avgöras i enlighet med vad gällande lag
säger och inte i enlighet med vad inblandade parter kan anse
acceptabelt.
Och vad händer i de fall -- illustrerat av det ärende som
föranlett propositionen -- där parterna är överens gentemot
en klagande enskild medborgare? Vårt nationella
rättssystem bör vara så utformat, att den enskilde för en
objektiv prövning inte skall vara hänvisad till överklagande
till övernationell domstol.
Den fråga som bör ställas är enligt vår mening således:
Bör det finnas partssammansatta domstolar inom vissa
områden vid sidan av det ordinarie domstolsväsendet? Vi
anser att detta är i högsta grad diskutabelt.
I en demokratisk rättsstat bör följande principer gälla:
Det politiska organet, riksdagen, skall bestämma vilka lagar
som skall gälla. Avgörandet vad gäller tillämpningen skall,
när tvister uppkommer, ligga hos oberoende och opartiska
domstolar, som inte kan misstänkas för att ta obehöriga
hänsyn till vad t.ex. intresseorganisationer kan anse vara
lämpligt.
Vi godtar under de omständigheter som nu gäller
propositionens förslag vad gäller bostadsdomstolen och
hyresnämnderna, även om det är uppenbart att förslaget
har brister även ur det begränsade perspektiv som
propositionen anger. Hur avgör man t.ex. i det konkreta
fallet, när ''en parts talan i målet kan stå i strid med ett
gemensamt intresse hos de organisationer som
intresseledamöterna i domstolen eller nämnden har
anknytning till''?
Vi anser emellertid att det -- av skäl som vi angett ovan --
är viktigt att ta upp frågan om de partssammansatta
domstolarna till en mera allmän och principiell prövning.
Regeringen tillsatte l989 en domstolsutredning (Dir
l989:56). Denna utredningsuppgifter gäller bl.a.
arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och
arbetsfördelningen mellan de allmänna domstolarna och de
allmänna förvaltningsdomstolarna.
Vi anser att denna utredning genom tilläggsdirektiv bör
få i uppgift att pröva frågan om de partssammansatta
specialdomstolarna i enlighet med vad vi anfört i denna
motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till om
att överväga de partssammansatta specialdomstolarna i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den l3 mars l991
Bertil Fiskesjö (c)
Bengt Kindbom (c)
Martin Olsson (c)
Stina Eliasson (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Anders Svärd (c)
Birger Andersson (c)
Rosa Östh (c)
Hugo Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)