med anledning av prop. 1990/91:86 Polisens åtgärder i samband med ingripanden mot ungdomar

Med stöd av ett 25-tal lagrum kan barn och ungdomar i
dag tas i förvar i polisarrester och allmänna häkten. Man
kan stödja sig på rättegångsbalken, polislagen, lagen om
omhändertagandet av berusade personer, lagen om
tillfälligt omhändertagande, lagen om särskilda
bestämmelser för vård av unga samt utlänningslagen, och
därtill kan man finna stöd i olika förordningar.

Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen påtalat den
överreaktion som samhället visar vad gäller ungdomars
brottslighet. Vi har även vid ett flertal tillfällen pekat på hur
massmedia styr utvecklingen genom sitt sätt att fokusera
och beskriva ungdomsbrotten.

Mot denna massmediabild står forskningen som en
ropande röst i öknen:ökningen av ungdomarnas
brottslighet är liten och har aldrig varit så låg som nu,
antalet grova brott har inte förändrats sedan 1970-talet,i
ett internationellt perspektiv har vi en låg
ungdomsbrottslighet,antalet brottsoffer har varit
konstant under två decennier,i varje årskull är det i stort
sett samma andel ungdomar som begår brott som det var på
60-talet,narkotikabrotten minskar bland ungdomar,
andelen återfall i brott ökar inte.

Det är inte nya lagar och ökade repressioner som behövs
för att stödja de ungdomar som är på väg eller som redan
befinner sig i sociala eller psykiska trångmål. Vi har redan
ett alltför stort antal lagrum som tillåter att barn och
ungdomar tas i fängsligt förvar.

Ett omhändertagande är en allvarlig och ofta traumatisk
händelse för den som drabbas. Det är därför
otillfredsställande att det finns så många möjligheter att
tämligen osorterat omhänderta ungdomar. Vi vet att
lagarna används men vi vet inte i vilken utsträckning de
används. Det finns i dag varken kontrollfunktioner,
tillfredsställande statistik eller uppföljning av hur och varför
barn och ungdomar suttit i polisarrester och allmänna
häkten.

Vänsterpartiet anser att det behövs en översyn av de
olika lagrummen och en samordning av dessa med
internationella överenskommelser på området.

Vi kan inte tillstyrka att polisen ges befogenheter att
besluta om frihetsinskränkningar av barn och ungdom, men
vi tillstyrker att polisen ges befogenheter att överlämna
barn och ungdomar som anträffas under förhållanden som
innebär risk för deras hälsa eller utveckling, till
vårdnadshavare, tjänsteman inom socialtjänsten eller
annan person som har barnet i sin vård. Med barn avser vi
då personer under 18 år. Om förhör med barn som
misstänks för brott skall ske måste vårdnadshavare
underrättas, detta bör klart anges i 16 § polislagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1990/91:86
om polisens åtgärder i samband med ingripanden mot
ungdomar,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs
av de lagrum som i dag tillåter att barn och ungdomar sätts
i polisarrester och allmänna häkten,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den svenska
lagstiftningen i detta avseende samordnas med
internationella åtaganden på området.

Stockholm den 19 februari 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Bo Hammar (v)

Margó Ingvardsson (v)

Ylva Johansson (v)

Bertil Måbrink (v)